: Sony HAP-S1 och SS-HA1

Sony har alltid legat i täten när det gäller återgivning av inspelat ljud. De låg inte bara bakom CD-formatet tillsammans med Philips, 1999 slog de två tillverkarna sina kloka huvuden ihop för att skapa framtidens musikformat: SACD, eller Super Audio CD.

Medan CD-formatet använder en linjär metod med pulskoder (PCM) där den maximala upplösningen alltid är densamma, använder SACD-formatet en metod som kallas DSD (Direct Stream Digital) som följer musiksignalen och ägnar full uppmärksamhet åt den digitala informationen som finns i varje ögonblick. Det är ett 1-bitars system som i stället använder sig av en enorm samplingshastighet (2,8224 MHz).

Som konkurrent till SACD fanns under en period formatet DVD-Audio, som i likhet med CD använde sig av linjär PCM-teknik fast med högre upplösning, upp till 24 bit/192 kHz i stället för 16 bit/44,1 kHz.

Även om CD-formatet närmar sig graven och vi knappt pratar om SACD längre (och i varje fall aldrig om DVD-Audio!) så lever ljudformaten vidare i form av filbaserade varianter.

Integrerad förstärkare med inbyggd spelare
Det är dessa format som Sony nu omfamnar med sin integrerade nätverksförstärkare HAP-S1 som ska locka till sig musikintresserade som stuvat undan CD-spelaren men ändå vill ha CD-kvalitet eller ännu bättre ljud från en liten och praktisk stereo. Den har inbyggd avspelning för i princip alla musikformat, från lågupplöst till högupplöst, från MP3 ända upp till högsta PCM-kvalitet (24 bit/192 kHz) och till och med DSD-filer (SACD-formatet).

Format av lägre upplösning skalas upp till DSD av förstärkaren, men det är nog mer en gimmick än något som faktiskt gör att musiken låter bättre.

Problemet
Att Sony vill erbjuda vanligt folk högupplöst ljud är något jag verkligen uppskattar. Det är på tiden att folk börjar lyssna på något annat än MP3. Men det blir problematiskt när jag vill få över musiken till förstärkaren. För hur spelas den av egentligen? Förstärkaren kopplas väl bara till nätverket och spelar sedan musikfiler direkt från en dator som också finns i nätverket? Fel. Okej, då kopplar man väl in en USB-hårddisk med massor av musik på och spelar därifrån? Fel igen. Då måste lösningen vara en USB-kabel som kopplas mellan datorn och Sony HAP-S1 så att man bara drar över musikfilerna man vill ha till förstärkarens inbyggda hårddisk? Nix. Och innan du frågar: Nej, den stöder inte heller streaming-tjänster, inte ens Sonys egen Music Unlimited, och den har varken bluetooth eller Airplay.

Lösningen
Sättet man fixar skivan på är att koppla HAP-S1 till hemnätverket med kabel eller trådlöst via wifi. Datorn som huserar den önskade musiken måste vara ansluten till samma nätverk. Sedan laddar man ner programmet HAP Music Transfer från Sonys hemsida och installerar det på datorn. Med hjälp av programmet väljer man mapparna som innehåller musiken som ska läggas över. Man sätter igång allting och väntar. Länge. I synnerhet högupplösta musikfiler som 24 bit/192 kHz och DSD tar sin lilla tid, ännu längre om datorn är ansluten till nätverket trådlöst. Och det är den naturligtvis. För att skynda på processen bör man alltså leta fram en nätverkskabel till datorn också. Plötsligt känns inte CD-spelaren så krånglig längre.

Inbyggd hårddisk
Det sitter en USB-port på baksidan, men dess enda funktion är att utöka kapaciteten med en extern hårddisk, som formateras speciellt till Sony-förstärkaren och inte kan läsas av en Mac eller PC efteråt, om någon skulle försöka vara smart och dra över låtar till hårddisken. Den inbyggda hårddisken är på 500 GB och rymmer ungefär 850 album i CD-kvalitet, 250 album i DSD-kvalitet och 170 album i okomprimerad 24 bit/192 kHz (AIFF eller WAV). Det kan visa sig vara i minsta laget för riktiga ljudpuritaner, så det är fint att man kan utöka lagringsplatsen.

Observera att om man vill ta bort musik för att frigöra plats så går inte det att göra direkt med fjärrkontrollen eller på förstärkarens front, utan det måste göras med hjälp av HAP Music Transfer-programmet.

Fjärrstyrning från mobil
Eftersom musiken inte överförs direkt behöver inte förstärkaren vara inkopplad på nätverket. Men det är ändå en fördel, eftersom fjärr-appen HDD Audio Remote förenklar skötseln av förstärkaren och styrningen av musik från smartmobil eller surfplatta. Appen finns till både iOS och Android – men i skrivande stund inte till Windows – och rekommenderas å det starkaste eftersom fjärrkontrollen som ingår inte kan göra annat än hoppa framåt och bakåt i en redan förberedd spellista, pausa och starta musiken samt höja och sänka volymen. Det går inte att bläddra i några musiklistor med den.

Appen som styr avspelaren är intuitiv och överskådlig. Vi gillar att upplösningen på varje låt visas och att man kan göra och redigera spellistor direkt.

Användning
När musiken väl har laddats över är det enkelt och bekvämt att styra musiken med smartmobil och surfplatta. Det går att göra och ändra i spellistor direkt i appen och du kan spela en låt direkt eller välja att spela den som nästa eller sista låt om du inte vill avbryta låten som spelar för tillfället. Det går också att märka låtar som favoriter så att man sedan hittar dem i sin egen favoritlista.

Enda irritationsmomentet med appen är volymkontrollen. I stället för att dra med fingret fram och tillbaka för att höja och sänka ljudet måsta man trycka på plus- eller minustecknet flera gånger för att ändra volymen i små steg.

Andra ingångar
Om du tycker det verkar vara för krångligt med ständig överföring av filer från datorn till förstärkaren bjuder förstärkarens baksida på två analoga ingångar samt optisk och koaxial digitalingång. Det betyder att man alltid kan koppla in både CD-spelare och extern nätverksspelare med bättre funktionalitet. Det finns däremot ingen USB-DAC-ingång som man kan koppla en PC eller Mac till (Mac kan dock använda optisk digitalingång).

Högtalarna
De nya stativhögtalarna SS-HA1 med kabinett av aluminium kompletterar förstärkaren. Med hjälp av två superdiskanter längst upp – en på toppen som spelar uppåt och en överst som spelar framåt tillsammans med resten av elementen – påstås högtalarna klara frekvenser ända upp till 50 kHz. Det är dubbelt så högt som vad en människa kan höra, men kan ändå vara en fördel eftersom ljudåtergivningen kan bli jämnare och mer faskorrekt i det hörbara registret. Dessutom har man i försök med EEG-mätningar faktiskt konstaterat en aning annorlunda hjärnaktivitet med musik som innehåller ultrasoniska frekvenser än med musik utan dem.

SS-HA1 har en mellanregisterbas och en nedre diskant utöver de två superdiskanterna och är alltså en trevägshögtalare. På papperet når den ner till 48 Hz i basregistret, vilket är respektabelt för att vara en kompakthögtalare.

Högtalarna i läcker aluminium är snygga och låter rent och klart.

Ljudkvalitet
Rent ljudmässigt är övertonregistret definitivt anläggningens starkaste sida. Diskantregistret återges med massor av luft och detaljer, utan att det låter vasst eller påträngande. Trumvispar är klara och tydliga och kommer ut i rummet väl. Kantslag på virveltrumma också, och man hör hur fjädern vibrerar mysigt på undersidan av trumskinnet.

Totti Berghs saxofon låter mycket spröd i den fantastiska instrumentala jazzballaden ”In a Sentimental Mood” från samlingsplattan Totti’s Choice. Saliven i munstycket har nästan aldrig låtit klarare, på gott och ont. Man ser nästan framför sig hur han står där och öppnar klaffarna så att dreglet rinner ner på golvet.

Basregistret har också ett ganska bra fundament, trots att detta är kompakthögtalare som under testet står på stativ utan mycket draghjälp från bakväggen. Basgitarren är öppen och riktigt stor.

Queens Innuendo i DSD-format utnyttjar luftigheten i Sony-anläggningen. ”The Show Must Go On” har en stor musikalisk rymd, med detaljerade syntstrukturer, och Freddy Mercurys röst återges med bra tryck i sin mellersta region.

Vad som saknas är en aning fyllighet och värme i det övre basregistret. Klangkaraktären är något tunn. Det är speciellt tydligt när högtalarna byts ut mot Elac BS 312 (test på gång) som har en helt annan fyllighet i mellanregistret och övre basregistret, så att basgitarr och bastrumma återges varmare och häftigare. Elac har också ännu bättre upplösning längst upp i diskanten – fast så kostar de tyska högtalarna tre gånger mer och är en orättvis jämförelse. Anledningen till att jag kopplade in dem var att jag tyckte att det saknades lite fyllighet i Sony-högtalarna, vilket jag kunde bekräfta.

Förstärkaren har kontroll på högtalarna och en fin och neutral klang med god upplösning. 2 x40 watt är inte hela världen, så man ska vara försiktig med att dra på för mycket. Den här anläggningen är inte gjord för fester.

Enbart som förstärkare motiverar nog inte HAP-S1 sin prislapp helt och hållet. Den är inte fullständigt tyst, vilket hörs när musiken inte spelar. Det både susar och knastrar svagt ur högtalarna, det låter nästan som om en skivspelare står långt bort och snurrar med nålen i det innersta spåret efter sidan har spelats färdigt. Vi har testat med både olika nätkablar och olika stickkontakter utan att bli av med suset.

När musiken spelar är detta inget problem, men till exempel ger Rotel RA-12 för 7 000 kronor bättre dynamik och kontroll över mellanregistret och en rent allmänt bättre ljudupplevelse. Den har också digitala ingångar, så enda anledningen att satsa på HAP-S1 är för att den kan spela lagrade musikfiler från sin inbyggda hårddisk. Fast gränssnittet är så erbarmligt att jag inte med gott samvete kan rekommendera den som musikspelare.

Nätverkskontakten används för att överföra musik från en dator i nätverket, USB-porten är bara till för att utöka lagringskapaciteten.

Slutsats
Sonys minianläggning bestående av nätverksförstärkaren HAP-S1 och högtalarna SS-HA1 har ett seriöst ljud i ett kompakt format, med fin upplösning framför allt i övertonregistret. Tanken är att anläggningen ska passa både kvalitetsmedvetna och inredningsintresserade, och på så sätt mäkla fred i alla hem.

Hjärtat av anläggningen är förstärkaren, som har 500 GB inbyggd hårddisk och som spelar de allra flesta musikformaten – inklusive högupplösta. Sony vill nämligen göra högupplösta ljudformat mer tillgängliga och användarvänliga.

Just därför borde Sony ha tänkt sig för både en och två gånger innan de lanserade sin HAP-S1. Den kan inte spela musik direkt från en nätverksansluten dator. Och inte spela musik från en USB-hårddisk eller USB-minnen. I stället måste man ladda ner ett program till datorn, som man sedan använder för att föra över musik till förstärkaren via nätverket, vilket tar lång tid och är krångligt. Om hela poängen med nedladdad musik är att förenkla så har Sony missat grovt. Förstärkaren stöder inte heller streaming-tjänster. Den kunde åtminstone ha haft AirPlay eller Bluetooth för detta ändamål, då kunde man spela musik direkt från smartmobilen eller surfplattan.

Även om förstärkaren är en mycket medioker produkt så är högtalarna bra. Om du gillar en prydlig ljudbild med mycket luftighet och tillräckligt med bas, bör du överväga SS-HA1 – även om vi hade kunnat tänka oss ett lite fylligare mellanregister, som skulle ha givit alla