annonse
annonse

Parasound Halo Integrated Amplifier

Flexibel mästarförstärkare

WebbParasound Halo Integrated Amplifier

Parasounds första integrerade förstärkare på 20 år är ingen besvikelse. Den återger musiken med stor övertygelse och har dessutom funktioner som gör andra gröna av avund.

Ljud & Bild tycker

Strålande kontroll över högtalarna, kan verkligen trycka till i basregistret. Upplösningen kan göra även dyra highend-förstärkare rättvisa och den lilla extra fylligheten väcker känslorna i musiken. Det geniala med sobwoofer-utgången får inte heller glömmas bort, precis som skivspelaringången för både MM och MC.
Det finns förstärkare med ännu mer kraft och somliga saknar nog den sista lilla attacken i mellanregistret.

I prisklassen kring 30 000 kronor råder det hård konkurrent mellan de seriösa förstärkartillverkarna. Där slåss ett märkes toppmodell med ett annat märkes instegsmodell. I Parasounds fall är detta deras enda integrerade förstärkare. Det amerikanska märket känner sig nämligen mest bekvämt med separata komponenter och har uteslutande haft sådana i sortimentet de senaste 20 åren.

Parasounds chefsingenjör är ingen annan än den gamle ringräven John Curl, som ligger bakom en rad legendariska hifi-produkter (till exempel Mark Levinson JC-2 och ljudsystem till The Grateful Dead på sin tid). Han har också ansvarat för Halo Integrated Amplifier – eller kort och gott ”HINT”.

 

Anslutningar

HINT har både balanserade och obalanserade ingångar men kan också koppla in både koaxiala och optiska ljudkällor, samt har en USB-DAC-port som stöder högupplösta ljudfiler ända upp till 32 bit/384 kHz och dessutom DSD i sin allra högsta upplösning (256 MHz).

Vinylfantaster kan också glädja sig, för här finns ingång för både MM- och MC-pickuper. Denna har undertecknad dock inte testat.

Särskilt intresserade hittar också tonkontroller på fronten.

Parasound_HINT_back
HINT har både subwoofer-utgång och skivspelaringång. Foto: Parasound.

 

Subwoofer

Men den mest geniala av alla anslutningar är subwoower-utgången. Om du har en aktiv subwoofer så är det den här utgången du ska använda i stället för Pre Out-utgången. Den har nämligen steglöst lågpassfilter som ställs in på baksidan. Genom att slippa använda lågpassfiltret på själva subwoofern blir det mer användarvänligt om du vill koppla HINT till en hemmabioförstärkare. En ännu roligare detalj är att högtalarutgången har ett högpassfilter, som även är aktivt i Pre Out-utgången, om du vill koppla in en extra effektförstärkare (bi-amping).

Om dina högtalare har ont om djupbas kan högpassfiltret aktiveras så att förstärkaren slipper förse högtalarna med onödig energi i basregistret, som ändå inte kan återges. Och om högtalarna rullar av vid exempelvis 40 Hz och du ställer in högpassfiltret till samma frekvens så behöver högtalarelementen dessutom inte arbeta lika hårt, eftersom djupare basfrekvenser behöver längre slaglängd. Resultatet är att du kan spela högre och renare med högtalarna. Dessutom låter basregistret ofta bättre om inte högtalare och subbas bråkar i samma frekvensområde.

Parasound_HINT_inside
Förstärkaren är en dubbel mono-konstruktion. Foto: Parasound

 

Dubbel mono

Förstärkaren är för övrigt en dubbel mono-konstruktion för att förhindra elektrisk smitta mellan kanalerna. Effekten är 2 x 160 watt i 8 ohm, och stiger till 2 x 240 watt i 4 ohm. Inte skräckinjagande på något sätt, men tillräckligt mycket för att kunna brassa på ordentligt när du har fest – eller vill lyssna på riktigt dynamisk musik på hög volym.

 

Ljudet

Den senaste tiden har vi bekantat oss med de stora Piega Classic 60.2 (test kommer i oktobernumret av L&B), som är seriösa trevägshögtalare med bandmembran till både diskant och mellanregister i en koaxialkonstruktion. Priset på 95 000 kronor per par placerar dem i den seriösa änden, och känsligheten på 93 dB i kombination med 4 ohms impedans gör dem väldigt effektiva. Läs: lätta att spela högt med. Och de låter klockrent i hela registret, redo att sålla agnarna från vetet.

Piega_Classic_60.2
Piega Classic 60.2 är briljanta högtalare som låter ypperligt tillsammans med Parasound HINT. Foto: Piega

Vi kopplar HINT till Piegorna i vårt testrum, med Electrocompaniet EMP2 som signalkälla. Oavsett om spelaren kopplas analogt via XLR eller digitalt via koax så blir jag direkt förförd av den fylliga och slagkraftiga basen, i kombination med en värme som förgrenar sig långt upp till mellanregistret. Hör bara på Ane Bruns ”Hanging”, första låten på hennes senaste album ”When I’m Free”. Mer elektroniskt än tidigare skivor men med en tung och trivsam rytm. Den elektroniska basgången ligger och ruvar längst ner, samtidigt som bastrumman känns fysisk. Anes röst är fylligare längre ner än den brukar vara, men utan att den låter instängd eller trög. Parasound får fram den musikaliska nerven på ett eminent sätt.

Parasound_HINT_black
Så här ser HINT ut i svart. Foto: Parasound

På samma gång klingar det elektroniska pianot ut fint uppe i toppen av frekvensregistret. Det finns gott om luft, och ett stort och öppet stereoperspektiv. Jämfört med den något billigare Hegel H160 (25 000 kr) finns det mer tryck i basen hos Parasound, och den låter rent allmänt fylligare. H160 har däremot mer energi och fler detaljer i övre mellanregistret, men förför inte lika mycket som Parasound i basregistret. Det blir mest en fråga om personlig smak. Parasound slår enkelt den populära Primare I32 (24 000 kr) på alla discipliner, inte minst när det gäller muskler. Hegel H360 (44 000 kr) ger mer kraft och kanske också upplösning, men så är den också betydligt dyrare och har varken skivspelaringång eller subwoofer-utgång. H360 har inte heller samma värme, utan är mer neutral. Parasound har en X-faktor som gör att den förmodligen funkar med flera typer av högtalare och kan nog snabbt visa sig vara en problemlösare om du har en högtalare med en aning tunn klangkaraktär.

 

HINT i min egen stereo

Hemma i mitt eget vardagsrum står mina trofasta Gallo Reference 3.5 – golvhögtalare för 63 000 kronor med en sidomonterad 10-tumsbas och två mellanregister i d’Appolito-konfiguration ovanför och under en speciell piezoelektrisk banddiskant som sprider ljudet i 300 grader.

Gallo_reference_3.5
Anthony Gallo Nucleus Reference 3.5 är små men kanonbra högtalare och Parasound HINT får fram det. Foto: Anthony Gallo Acoustics

Hemma använder jag min MacBook Pro med SSD-disk som ljudkälla, kopplad digitalt till Parasound HINT via USB. ”Quiet Winternight” med Jan Gunnar Hoffs ensemble är en av de mest välljudande högupplösta musikutgåvorna jag har i min samling och en av favoriterna är ”Stille stille kommer vi” med sång av Unni Wilhelmsen.

Till vardags har jag just Hegel H160 i anläggningen och den driver Gallo-högtalarna med strålande upplösning och dynamik. När Parasound HINT tar över blir basregistret fylligare här också. Man får en känsla av att högtalarna har fått ett lite större baskabinett. Unnis röst är mer tempererad, detsamma gäller flygeln. Även om attacken kan uppfattas som lite mjukare så går det inte att klaga på upplösningen längre upp i registret. Där smeker trumvisparna fjäderlätt på cymbalerna och ljudbilden breder ut sig fint. Vi har helt enkelt med en ytterst imponerande förstärkare att göra.

 

Med subwoofer

Jag blir ännu mer övertygad när jag åker tillbaka till testrummet på redaktionen och kopplar in en subwoofer. De små golvhögtalarna B&W 684 S2 är oerhört kompakta. De har inte djupbas som största styrka, snarare ett transparent mellanregister och en upplöst diskant. Detta är högtalare för bara 10 000 kronor per par, men de låter mycket bra. Bara en smula behärskade i basen, som dessutom kan bli en smula stressad om man spelar musik som är rik på bas. Känsligheten är beskedliga 87 dB, vilket gör att man behöver lite förstärkarkraft för att blåsa liv i dem.

Kopplade till subwoofern JL Audio E-Sub E112 för 19 000 kronor blir det helt annorlunda. Den har en mycket stram och precis bas som gräver sig ner ända till tonregistrets fundament. Genom att ställa i både låg- och högpassfiltret till 80 Hz får man en helt annan basåtergivning, samtidigt som högtalarna bevarar sin fina tonkaraktär längre upp. B&W-högtalarna blir genast mer lättdrivna och behåller dynamiken på högre ljudnivå än tidigare. Tonaliteten i basregistret blir också mycket bättre.

Nu är ju inte direkt B&W 684 S2 och JL Audio E112 någon ”match made in heaven”, eftersom de tillhör olika prisklasser, plus att subwoofern är byggd för att slå hårt medan högtalarna är avsedda att spela fint och upplöst på måttlig volym. Men detta betonar bara fördelen av att ha den här funktionen i förstärkaren.

 

Slutsats

Parasound Halo Integrated Amplifier är ett av de riktigt spännande förstärkarköpen man kan göra för 30 000 kronor. Här finns det kraft nog för att blåsa liv i partyt, samtidigt som det finns hinkvis med upplösning och musikalitet. Förstärkaren backar inte för att driva dyra highend-högtalare och kan också ge billigare högtalare det lyft de behöver för att utnyttja hela sin potential.

Rent klangmässigt drar HINT lite åt det fylligare hållet, men är tillräckligt neutral för att högtalarna ska bestämma den slutliga klangkaraktären. Den lilla fyllighet som finns gör att magin sköljer över oss och vi blir sittande och lyssnar på musik i timtal. Och det är ju precis det allt handlar om!

Om du har drygt 30 000 kronor att lägga på en förstärkare och jämför den här med andra så bör den geniala subwoofer-utgången med filter åt båda håll, plus en ganska så påkostad skivspelaringång, kunna få dig att ta steget till Parasound. Och behöver du inte de funktionerna så är HINT ändå ett fynd.

Parasounds egen presentation av Halo Integrated Amplifier.

I prisklassen kring 30 000 kronor råder det hård konkurrent mellan de seriösa förstärkartillverkarna. Där slåss ett märkes toppmodell med ett annat märkes instegsmodell. I Parasounds fall är detta deras enda integrerade förstärkare. Det amerikanska märket känner sig nämligen mest bekvämt med separata komponenter och har uteslutande haft sådana i sortimentet de senaste 20 åren. Parasounds chefsingenjör är ingen annan än den gamle ringräven John Curl, som ligger bakom en rad legendariska hifi-produkter (till exempel Mark Levinson JC-2 och ljudsystem till The Grateful Dead på sin tid). Han har också ansvarat för Halo Integrated Amplifier – eller kort och gott ”HINT”.  

Anslutningar

HINT har både balanserade och obalanserade ingångar men kan också koppla in både koaxiala och optiska ljudkällor, samt har en USB-DAC-port som stöder högupplösta ljudfiler ända upp till 32 bit/384 kHz och dessutom DSD i sin allra högsta upplösning (256 MHz). Vinylfantaster kan också glädja sig, för här finns ingång för både MM- och MC-pickuper. Denna har undertecknad dock inte testat. Särskilt intresserade hittar också tonkontroller på fronten. Parasound_HINT_back HINT har både subwoofer-utgång och skivspelaringång. Foto: Parasound.  

Subwoofer

Men den mest geniala av alla anslutningar är subwoower-utgången. Om du har en aktiv subwoofer så är det den här utgången du ska använda i stället för Pre Out-utgången. Den har nämligen steglöst lågpassfilter som ställs in på baksidan. Genom att slippa använda lågpassfiltret på själva subwoofern blir det mer användarvänligt om du vill koppla HINT till en hemmabioförstärkare. En ännu roligare detalj är att högtalarutgången har ett högpassfilter, som även är aktivt i Pre Out-utgången, om du vill koppla in en extra effektförstärkare (bi-amping). Om dina högtalare har ont om djupbas kan högpassfiltret aktiveras så att förstärkaren slipper förse högtalarna med onödig energi i basregistret, som ändå inte kan återges. Och om högtalarna rullar av vid exempelvis 40 Hz och du ställer in högpassfiltret till samma frekvens så behöver högtalarelementen dessutom inte arbeta lika hårt, eftersom djupare basfrekvenser behöver längre slaglängd. Resultatet är att du kan spela högre och renare med högtalarna. Dessutom låter basregistret ofta bättre om inte högtalare och subbas bråkar i samma frekvensområde. Parasound_HINT_inside Förstärkaren är en dubbel mono-konstruktion. Foto: Parasound  

Dubbel mono

Förstärkaren är för övrigt en dubbel mono-konstruktion för att förhindra elektrisk smitta mellan kanalerna. Effekten är 2 x 160 watt i 8 ohm, och stiger till 2 x 240 watt i 4 ohm. Inte skräckinjagande på något sätt, men tillräckligt mycket för att kunna brassa på ordentligt när du har fest – eller vill lyssna på riktigt dynamisk musik på hög volym.  

Ljudet

Den senaste tiden har vi bekantat oss med de stora Piega Classic 60.2 (test kommer i oktobernumret av L&B), som är seriösa trevägshögtalare med bandmembran till både diskant och mellanregister i en koaxialkonstruktion. Priset på 95 000 kronor per par placerar dem i den seriösa änden, och känsligheten på 93 dB i kombination med 4 ohms impedans gör dem väldigt effektiva. Läs: lätta att spela högt med. Och de låter klockrent i hela registret, redo att sålla agnarna från vetet. Piega_Classic_60.2 Piega Classic 60.2 är briljanta högtalare som låter ypperligt tillsammans med Parasound HINT. Foto: Piega Vi kopplar HINT till Piegorna i vårt testrum, med Electrocompaniet EMP2 som signalkälla. Oavsett om spelaren kopplas analogt via XLR eller digitalt via koax så blir jag direkt förförd av den fylliga och slagkraftiga basen, i kombination med en värme som förgrenar sig långt upp till mellanregistret. Hör bara på Ane Bruns ”Hanging”, första låten på hennes senaste album ”When I’m Free”. Mer elektroniskt än tidigare skivor men med en tung och trivsam rytm. Den elektroniska basgången ligger och ruvar längst ner, samtidigt som bastrumman känns fysisk. Anes röst är fylligare längre ner än den brukar vara, men utan att den låter instängd eller trög. Parasound får fram den musikaliska nerven på ett eminent sätt. Parasound_HINT_black Så här ser HINT ut i svart. Foto: Parasound På samma gång klingar det elektroniska pianot ut fint uppe i toppen av frekvensregistret. Det finns gott om luft, och ett stort och öppet stereoperspektiv. Jämfört med den något billigare Hegel H160 (25 000 kr) finns det mer tryck i basen hos Parasound, och den låter rent allmänt fylligare. H160 har däremot mer energi och fler detaljer i övre mellanregistret, men förför inte lika mycket som Parasound i basregistret. Det blir mest en fråga om personlig smak. Parasound slår enkelt den populära Primare I32 (24 000 kr) på alla discipliner, inte minst när det gäller muskler. Hegel H360 (44 000 kr) ger mer kraft och kanske också upplösning, men så är den också betydligt dyrare och har varken skivspelaringång eller subwoofer-utgång. H360 har inte heller samma värme, utan är mer neutral. Parasound har en X-faktor som gör att den förmodligen funkar med flera typer av högtalare och kan nog snabbt visa sig vara en problemlösare om du har en högtalare med en aning tunn klangkaraktär.  

HINT i min egen stereo

Hemma i mitt eget vardagsrum står mina trofasta Gallo Reference 3.5 – golvhögtalare för 63 000 kronor med en sidomonterad 10-tumsbas och två mellanregister i d’Appolito-konfiguration ovanför och under en speciell piezoelektrisk banddiskant som sprider ljudet i 300 grader. Gallo_reference_3.5 Anthony Gallo Nucleus Reference 3.5 är små men kanonbra högtalare och Parasound HINT får fram det. Foto: Anthony Gallo Acoustics Hemma använder jag min MacBook Pro med SSD-disk som ljudkälla, kopplad digitalt till Parasound HINT via USB. ”Quiet Winternight” med Jan Gunnar Hoffs ensemble är en av de mest välljudande högupplösta musikutgåvorna jag har i min samling och en av favoriterna är ”Stille stille kommer vi” med sång av Unni Wilhelmsen. Till vardags har jag just Hegel H160 i anläggningen och den driver Gallo-högtalarna med strålande upplösning och dynamik. När Parasound HINT tar över blir basregistret fylligare här också. Man får en känsla av att högtalarna har fått ett lite större baskabinett. Unnis röst är mer tempererad, detsamma gäller flygeln. Även om attacken kan uppfattas som lite mjukare så går det inte att klaga på upplösningen längre upp i registret. Där smeker trumvisparna fjäderlätt på cymbalerna och ljudbilden breder ut sig fint. Vi har helt enkelt med en ytterst imponerande förstärkare att göra.  

Med subwoofer

Jag blir ännu mer övertygad när jag åker tillbaka till testrummet på redaktionen och kopplar in en subwoofer. De små golvhögtalarna B&W 684 S2 är oerhört kompakta. De har inte djupbas som största styrka, snarare ett transparent mellanregister och en upplöst diskant. Detta är högtalare för bara 10 000 kronor per par, men de låter mycket bra. Bara en smula behärskade i basen, som dessutom kan bli en smula stressad om man spelar musik som är rik på bas. Känsligheten är beskedliga 87 dB, vilket gör att man behöver lite förstärkarkraft för att blåsa liv i dem. Kopplade till subwoofern JL Audio E-Sub E112 för 19 000 kronor blir det helt annorlunda. Den har en mycket stram och precis bas som gräver sig ner ända till tonregistrets fundament. Genom att ställa i både låg- och högpassfiltret till 80 Hz får man en helt annan basåtergivning, samtidigt som högtalarna bevarar sin fina tonkaraktär längre upp. B&W-högtalarna blir genast mer lättdrivna och behåller dynamiken på högre ljudnivå än tidigare. Tonaliteten i basregistret blir också mycket bättre. Nu är ju inte direkt B&W 684 S2 och JL Audio E112 någon ”match made in heaven”, eftersom de tillhör olika prisklasser, plus att subwoofern är byggd för att slå hårt medan högtalarna är avsedda att spela fint och upplöst på måttlig volym. Men detta betonar bara fördelen av att ha den här funktionen i förstärkaren.  

Slutsats

Parasound Halo Integrated Amplifier är ett av de riktigt spännande förstärkarköpen man kan göra för 30 000 kronor. Här finns det kraft nog för att blåsa liv i partyt, samtidigt som det finns hinkvis med upplösning och musikalitet. Förstärkaren backar inte för att driva dyra highend-högtalare och kan också ge billigare högtalare det lyft de behöver för att utnyttja hela sin potential. Rent klangmässigt drar HINT lite åt det fylligare hållet, men är tillräckligt neutral för att högtalarna ska bestämma den slutliga klangkaraktären. Den lilla fyllighet som finns gör att magin sköljer över oss och vi blir sittande och lyssnar på musik i timtal. Och det är ju precis det allt handlar om! Om du har drygt 30 000 kronor att lägga på en förstärkare och jämför den här med andra så bör den geniala subwoofer-utgången med filter åt båda håll, plus en ganska så påkostad skivspelaringång, kunna få dig att ta steget till Parasound. Och behöver du inte de funktionerna så är HINT ändå ett fynd. https://www.youtube.com/watch?v=wxZffWv1fWo Parasounds egen presentation av Halo Integrated Amplifier.
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 39:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie
  • Effekt: 2 x 160 watt (8 ohm)
  • Nätverk: Nej
  • Digitalingångar: Koaxial, optisk, asynkron USB
  • Analogingångar: XLR, 5 RCA, 1 HT bypass (RCA + RCA sub), 1 phono (MM+MC)
  • Digitalutgångar: Nej
  • Analogutgångar: 2 variabla med högpassfilter (RCA + XLR), 1 fast ljudnivå (RCA)
  • Subwoofer-utgång: RCA + XLR med lågpassfilter
  • 12-volts styrsignal: 3,5 + 2,5 mm minijack
  • Mått: 15 x 43,7 x 43,7 cm
  • Vikt: 15 kg
Pris: 31700,-

Alltid uppdaterad!

Fri tillgång till Ljud & Bild i en månad

0:-