annonse
annonse
annonse

Naim SuperUniti

Superb allt-i-ett-box

Vad får man om man blandar en modern D/A-omvandlare och streaming med Naims legendariska förstärkare? En helt annorlunda hifi-apparat ...

Plus
Extremt underhållande! Rapp och exakt.
Minus
Ingen mästare på djup.

SuperUniti är allt-i-ett-alternativet för alla som vill ha en seriös förstärkare med streaming, DAC och iPod-anslutning. Den delar mycket teknik med Naims separata produkter, förstärkaren SuperNait och D/A-om-vandlaren Naim DAC, och har dessutom nätverksanslutning så att den kan strömma musikfiler och spela nätradio. Nästan som en surroundförstärkare alltså, fast med bara två kanaler och länsad på allt som inte gagnar ljudet.

Att konceptet kan fungera väldigt fint kunde vi bekräfta när vi testade småsyskonen Uniti och Unitiqute. Båda träffade spiken mitt på huvudet när det gällde funktionalitet och ljudkvalitet – så mycket att vi utsåg dem till Årets ljudprodukter 2009 respektive 2010.

Den här gången har Naim gått hela vägen, och med större strömförsörjning och 80 watt per kanal har SuperUniti tillräckligt med kraft för att driva stora högtalare. Vilket låter som ljuv musik i våra öron, för det enda vi egentligen saknade med de mindre Uniti-modekllerna var mer pulver under pansaret!

Inbyggd DAC och streaming
SuperUniti har sammanlagt 6 digitala ingångar som gör det enkelt att förbättra ljudkvaliteten från digitala källor som TV och Blu-ray. Streaming-delen är också förbättrad, nu kan den spela högupplösta musikfiler (24 bit/192 kHz).

Musiken kan överföras trådlöst eller via kabel, och även om inte SuperUniti stöder Apples trådlösa AirPlay-standard för tillfället så ryktas det om en kommande uppdatering av programvaran som ska fixa det. Då kan du i teorin skicka alla former av ljud – iTunes, YouTube eller Spotify – från en iPhone trådlöst till anläggningen. Super-Uniti har också en särskild iPod-ingång och kan fjärrstyras via iPhone eller iPad med hjälp av appen n-Stream.

Appen N-stream är gratis och gör det enkelt att styra SuperUniti från en iPhone eller iPad.

Naim-förstärkaren har förförstärkarutgång som kan användas för att koppla in en subbas eller en extra förstärkare för bi-amping. Däremot går det inte att uppgradera strömförsörjningen som man kan med de flesta andra Naim-apparater. Tanken är nog att man här ska klara sig med en enda box, och det är ju i grund och botten hela vitsen med Uniti-konceptet.

Annons: Artikeln fortsätter nedan

Ljudkvalitet
Den här artikelförfattaren gick omkring i blöjor i början av 80-talet och saknar därför referenser från Linns och Naims glansdagar. Ändå kan jag höra att det är något visst med hur SuperUniti låter jämfört med modern hifi. Den har något spänstigt och livligt över sig, och sättet den levererar musiken på får omedelbart håren i nacken att resa sig. Med högupplöst musik från hårddisken, styrt på ett enkelt sätt genom Naims app n-Stream på iPhone, ger SuperUniti ifrån sig ett tätt, närvarande och osminkat ljud som känns väldigt … tja, hur ska man uttrycka sig, riktigt.

Precis vad som händer egentligen är svårt att beskriva men rent subjektivt uppfattar jag ljudet som ”snabbt”. Trummor, bas och röster verkar träffa hörselgången just när de ska, inte en millisekund senare som jag är van vid. Resultatet är att det är påfallande enkelt att få tag i melodin och musikens driv. Efter att ha lyssnat igenom en väldigt varierad spellista är huvudintrycket att Naim åtminstone har koll på det här med timing! Och denna karaktär finns på plats oberoende av om man lyssnar på 24-bitars FLAC-musikfiler via nätverket eller 320 kbit/s-streaming från Spotify via digitalingången.

Därmed inte sagt att allting alltid låter lika snyggt. Osminkat och korrekt är en bättre beskrivning, och de som är vana vid ett varmt och insmickrande ljud får räkna med en aha-upplevelse första gången de lyssnar på Naim-förstärkaren. Här har inga försökt gjorts att sminka eller förfina ljudet. Ett exempel på det är att övertonerna är ganska så energiska, på gränsen till framfusiga och nästan PA-aktiga. Mellanregistret är också väldigt direkt, utan konstlad sötma. Fördelen med detta är att en virveltrumma låter som en virveltrumma och inte som en trött kopia, och aggressiva röster tappar inte liv. Klassisk rock och heavy metal, Dylan, Clapton, Knopfler och Springsteen, Maiden, Motörhead – you name it, alla låter lika supertufft genom Naim-förstärkaren.

Kontrollknapparna och den karaktäristiska gröna LED-skärmen gör det enkelt att välja källa och göra inställningar.

Klassisk musik kan däremot verka lite kaotisk emellanåt. Ljudbilden är tätpackad och har inte något utpräglat perspektiv eller djup. Musikerna står på samma rad i stället för att ha tydliga individuella placeringar. Sammantaget känns presentationen mer som att stå precis vid scenkanten än att sitta längre bak i konsertsalen. Under testets gång hade jag en snarlik konkurrent, Linn Majik DSI, till förfogande och den gjorde onekligen ett bättre jobb med klassisk musik. Övertonerna hade lite mer finess och separation, men musiken saknade mycket av Naims tyngd och intensitet.

Basåtergivningen är oerhört imponerande, inte för att den är särskilt fet eller hårtslående utan för att den hänger ihop osedvanlig väl med resten av ljudbilden i stället för att leva sitt eget liv längst ned. Basen slår inte lika kraftigt som med en McIntosh- eller Musical Fidelity-förstärkare som har hundratals wattar under huven, men den är otroligt precis och lätt på foten. Ur det perspektivet är detta mer som en Sugar Ray Leonard än en Mike Tyson, för att låna en metafor från boxningsvärlden …

Även om SuperUniti lämnar beskedliga 80 watt per kanal på papperet så verkar den vara dubbelt så stark, och till och med med förhållandevis krävande högtalare som Linn Isobarik och Naims egna S400 (för övrigt en väldigt bra kombination!) saknades det aldrig kraft eller kraftresurser. Mycket av förklaringen ligger nog i den gedigna strömförsörjningen och Naim ska i alla fall inte anklagas för att ange skrytwattar.

Slutsats
Egentligen är det svårt att rangordna SuperUniti bland andra förstärkare i prisklassen, eftersom den får ganska så genomsnittliga betyg när det gäller traditionella hifi-kvaliteter. Den som bara vill spela Eagles ”Hotel California” och Kari Bremnes för miljonte gången lär knappast uppskatta Naim-boxens osminkade och aningen tvådimensionella ljud. SuperUniti har inte heller samma upplösning som NAD M2 eller kraften hos Musical Fidelity M6 500i, eller finessen i Electrocompaniet ECI-5 mkII.

Fast SuperUniti bjuder på något unikt, en sällsynt grad av nerv och musikalisk enkelhet som får mycket annan hifi att låta tråkig och uppblåst. Även jag rent traditionellt är en ”round earther” måste jag erkänna att det finns något förförande i SuperUniti som ger mig lust att glömma allt om hifi en liten stund och bara gott mig åt att spela musik. Kanske att jorden är lite platt ändå …

SuperUniti är allt-i-ett-alternativet för alla som vill ha en seriös förstärkare med streaming, DAC och iPod-anslutning. Den delar mycket teknik med Naims separata produkter, förstärkaren SuperNait och D/A-om-vandlaren Naim DAC, och har dessutom nätverksanslutning så att den kan strömma musikfiler och spela nätradio. Nästan som en surroundförstärkare alltså, fast med bara två kanaler och länsad på allt som inte gagnar ljudet. Att konceptet kan fungera väldigt fint kunde vi bekräfta när vi testade småsyskonen Uniti och Unitiqute. Båda träffade spiken mitt på huvudet när det gällde funktionalitet och ljudkvalitet – så mycket att vi utsåg dem till Årets ljudprodukter 2009 respektive 2010. Den här gången har Naim gått hela vägen, och med större strömförsörjning och 80 watt per kanal har SuperUniti tillräckligt med kraft för att driva stora högtalare. Vilket låter som ljuv musik i våra öron, för det enda vi egentligen saknade med de mindre Uniti-modekllerna var mer pulver under pansaret! Inbyggd DAC och streaming SuperUniti har sammanlagt 6 digitala ingångar som gör det enkelt att förbättra ljudkvaliteten från digitala källor som TV och Blu-ray. Streaming-delen är också förbättrad, nu kan den spela högupplösta musikfiler (24 bit/192 kHz). Musiken kan överföras trådlöst eller via kabel, och även om inte SuperUniti stöder Apples trådlösa AirPlay-standard för tillfället så ryktas det om en kommande uppdatering av programvaran som ska fixa det. Då kan du i teorin skicka alla former av ljud – iTunes, YouTube eller Spotify – från en iPhone trådlöst till anläggningen. Super-Uniti har också en särskild iPod-ingång och kan fjärrstyras via iPhone eller iPad med hjälp av appen n-Stream. [caption id="attachment_28788" align="alignnone" width="276"] Appen N-stream är gratis och gör det enkelt att styra SuperUniti från en iPhone eller iPad.[/caption] Naim-förstärkaren har förförstärkarutgång som kan användas för att koppla in en subbas eller en extra förstärkare för bi-amping. Däremot går det inte att uppgradera strömförsörjningen som man kan med de flesta andra Naim-apparater. Tanken är nog att man här ska klara sig med en enda box, och det är ju i grund och botten hela vitsen med Uniti-konceptet. Ljudkvalitet Den här artikelförfattaren gick omkring i blöjor i början av 80-talet och saknar därför referenser från Linns och Naims glansdagar. Ändå kan jag höra att det är något visst med hur SuperUniti låter jämfört med modern hifi. Den har något spänstigt och livligt över sig, och sättet den levererar musiken på får omedelbart håren i nacken att resa sig. Med högupplöst musik från hårddisken, styrt på ett enkelt sätt genom Naims app n-Stream på iPhone, ger SuperUniti ifrån sig ett tätt, närvarande och osminkat ljud som känns väldigt ... tja, hur ska man uttrycka sig, riktigt. Precis vad som händer egentligen är svårt att beskriva men rent subjektivt uppfattar jag ljudet som ”snabbt”. Trummor, bas och röster verkar träffa hörselgången just när de ska, inte en millisekund senare som jag är van vid. Resultatet är att det är påfallande enkelt att få tag i melodin och musikens driv. Efter att ha lyssnat igenom en väldigt varierad spellista är huvudintrycket att Naim åtminstone har koll på det här med timing! Och denna karaktär finns på plats oberoende av om man lyssnar på 24-bitars FLAC-musikfiler via nätverket eller 320 kbit/s-streaming från Spotify via digitalingången. Därmed inte sagt att allting alltid låter lika snyggt. Osminkat och korrekt är en bättre beskrivning, och de som är vana vid ett varmt och insmickrande ljud får räkna med en aha-upplevelse första gången de lyssnar på Naim-förstärkaren. Här har inga försökt gjorts att sminka eller förfina ljudet. Ett exempel på det är att övertonerna är ganska så energiska, på gränsen till framfusiga och nästan PA-aktiga. Mellanregistret är också väldigt direkt, utan konstlad sötma. Fördelen med detta är att en virveltrumma låter som en virveltrumma och inte som en trött kopia, och aggressiva röster tappar inte liv. Klassisk rock och heavy metal, Dylan, Clapton, Knopfler och Springsteen, Maiden, Motörhead – you name it, alla låter lika supertufft genom Naim-förstärkaren. [caption id="attachment_28790" align="alignnone" width="460"] Kontrollknapparna och den karaktäristiska gröna LED-skärmen gör det enkelt att välja källa och göra inställningar.[/caption] Klassisk musik kan däremot verka lite kaotisk emellanåt. Ljudbilden är tätpackad och har inte något utpräglat perspektiv eller djup. Musikerna står på samma rad i stället för att ha tydliga individuella placeringar. Sammantaget känns presentationen mer som att stå precis vid scenkanten än att sitta längre bak i konsertsalen. Under testets gång hade jag en snarlik konkurrent, Linn Majik DSI, till förfogande och den gjorde onekligen ett bättre jobb med klassisk musik. Övertonerna hade lite mer finess och separation, men musiken saknade mycket av Naims tyngd och intensitet. Basåtergivningen är oerhört imponerande, inte för att den är särskilt fet eller hårtslående utan för att den hänger ihop osedvanlig väl med resten av ljudbilden i stället för att leva sitt eget liv längst ned. Basen slår inte lika kraftigt som med en McIntosh- eller Musical Fidelity-förstärkare som har hundratals wattar under huven, men den är otroligt precis och lätt på foten. Ur det perspektivet är detta mer som en Sugar Ray Leonard än en Mike Tyson, för att låna en metafor från boxningsvärlden ... Även om SuperUniti lämnar beskedliga 80 watt per kanal på papperet så verkar den vara dubbelt så stark, och till och med med förhållandevis krävande högtalare som Linn Isobarik och Naims egna S400 (för övrigt en väldigt bra kombination!) saknades det aldrig kraft eller kraftresurser. Mycket av förklaringen ligger nog i den gedigna strömförsörjningen och Naim ska i alla fall inte anklagas för att ange skrytwattar. Slutsats Egentligen är det svårt att rangordna SuperUniti bland andra förstärkare i prisklassen, eftersom den får ganska så genomsnittliga betyg när det gäller traditionella hifi-kvaliteter. Den som bara vill spela Eagles ”Hotel California” och Kari Bremnes för miljonte gången lär knappast uppskatta Naim-boxens osminkade och aningen tvådimensionella ljud. SuperUniti har inte heller samma upplösning som NAD M2 eller kraften hos Musical Fidelity M6 500i, eller finessen i Electrocompaniet ECI-5 mkII. Fast SuperUniti bjuder på något unikt, en sällsynt grad av nerv och musikalisk enkelhet som får mycket annan hifi att låta tråkig och uppblåst. Även jag rent traditionellt är en ”round earther” måste jag erkänna att det finns något förförande i SuperUniti som ger mig lust att glömma allt om hifi en liten stund och bara gott mig åt att spela musik. Kanske att jorden är lite platt ändå ...
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 49:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie
Bästa pris på Naim SuperUniti
Pricerunner.se är en kommersiell partner till ljudochbild.se. De levererar uppdaterade priser, prisjämförelser och produktinformation.
  • 2 x 80 watt
  • Wi-Fi, ethernet
  • iPod, USB-ingång
  • DAB, FM, internetradio
Pris: 37500,-

Har du något att tillägga?

Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.
test
Nokia 8.1
Räcker ett ”Nokia”? Tja …

Nokia 8.1 är en prisvärd mellanklassmobil. Men har den något speciellt att komma med? Förutom namnet?

Flaggskeppet Galaxy S10 är här Vi har känt på Samsungs nya monstermobil som har alla finesser man kan tänka sig.
test
Datacolor SpyderX Pro
Så får du korrekta färger

Fotografer måste kalibrera skärmen om färgerna ska bli rätt.

test
SteelSeries Stratus Duo
Gör datorn till en konsol

SteelSeries trådlösa spelkontroll är perfekt för springa-och-hoppa-spel på PC:n och mobilen.

test
Sonos Amp
Sonos dubblar

Äntligen en Sonos-förstärkare som är tillräckligt stark för att driva ordentliga högtalare med övertygelse. Naturligtvis med full multiroom-funktion.

Dyk med drönare Glöm flygande drönare, en undervattensdrönare är roligare!
Resekameror med superzoom Panasonic-kameror för fotografer på resande fot.
test
Nikon Z6
Fullträff med fullformat

Billigast är bäst i Nikons nya Z-serie med systemkameror.

High End Mässan 2019 Årets mässa bjöd på det mesta av det bästa inom ljud för kräsna öron.
2019 års Panasonic-TV får Dolby Vision och HDR10+ Det är bara den allra billigaste TV-modellen som inte får vara med när Panasonic rullar ut bättre HDR-format. Och Dolby Atmos.
grupptest
Seks 55-tums 4K med HDR-videokvalitet
En bra andra-TV

På jakt efter en billig extra-TV? Nu när butikerna tömmer sina lager på förra årets modeller kan du göra riktiga klipp!

Recension
Pacific Rim 2 – Uprising
Skitfilm! Uppföljaren till ”jätterobotar slår ihjäl jättemonster” är en stor besvikelse.
Trådlös McIntosh-soundbar Här är en soundbar-högtalare som tror att den är en hel anläggning.
annonse
Sluten toppmodell och förstärkare från Focal Den fantastiska hörluren Utopia har fått ett slutet alternativ i form av Stellia. Och så släpper Focal hörlursförstärkaren Arche.
Recension
The Predator (2018)
Skugga från det förflutna Inte en remake, utan en misslyckad fortsättning och en trist hyllning till originalet från 1987.
Recension
The Truth Matters
Mörkläggningen om kriget i Irak Bush-administrationen ljög medvetet om orsakerna till andra Irak-kriget – och pressen lät bli att ställa dem till svars.
Recension
Peppermint
Fullständigt ointressant Blodtörstig Jennifer Garner i blodfattig actionklyscha.
Recension
BlacKkKlansman
En politisk ­knytnäve! Spike Lee levererar en av sina bästa filmer – om rashat förr och nu.
Släpp lös musiken Genom att jorda högtalarna har Audiovector lyckats förbättra ljudet.
16x-zoom från Olympus Kompakt 12–200 mm-objektiv.
test
Nokia 5.1 Plus
Billig Nokia ­överraskar en smula

På flera områden är Nokia 5.1 Plus bättre än man kan förvänta sig för pengarna. Fast ett par kompromisser kommer man inte undan.

test
Audeze Mobius
Utanför huvudet-upplevelse

Audezes lyx-headset bryter mot en av de grundläggande reglerna för hörlurar. Och låter bra!

Bättre skärmkalibrering Datacolor har förbättrad Spyder-kalibreringen.
Tre nya specialobjektiv från Leica Så här ser de alltså ut, de tre specialobjektiven som Leica lanserat till M-systemet.
Recension
Velvet Buzzsaw
Konstnärligt mord! En ganska så misslyckad genreblandning av ironisk satir och slasher-rysare.
grupptest
6 trådlösa hörlurar
Trådlöst ljud ­ på allvar

Hörlurar för dig som tar ljudkvaliteten seriöst men inte vill bli helt ruinerad på kuppen.