Sony NW-ZX2 har rundare kanter än FiiO X5 och färgpekskärmen ger ett mycket mjukare intryck. Den känns mer kompakt, även om den faktiskt är högre. Men den är tung. 235 gram gör att den säkert kan användas som handvapen. Å andra sidan känner man att det är kvalitet inifrån och ut.

Även om detta är en spelare för audiofiler har Sony valt att köra med Android, och på så sätt ge den många av funktionerna i en smartmobil. Det betyder att man kan ladda ner strömningstjänster – till exempel Tidal eller Wimp som har musik i äkta CD-kvalitet – och ladda ner och titta på videor. Både wifi och Bluetooth med förenklad NFC-koppling finns på plats och Sonys egen LDAC-teknik ger uppemot tre gånger så stor dataöverföring via Bluetooth.

 

Användning

Android-användare känner sig snabbt hemma, även om spelaren inte kör den allra senaste versionen. Om du vill multitaska samtidigt som du spelar musik behöver du bara ett trådlöst nätverk.

Förgyllda anslutningspunkter både utanpå och inuti ger optimal överföring mellan kontakt och spelare. Läsaren klarar microSD på upp till 128 GB. I mitten sitter Sonys egen USB-port.

Det är enkelt att koppla ZX2 till en Bluetooth-mottagare och strömma musik till stereon. Den är precis som en mobiltelefon, fast en tung sådan. Kul, fast jag har ju redan en smartmobil. Skulle jag lämna den hemma när jag tar med mig musikspelaren ut? Knappast. Å andra sidan, om man ska kunna använda strömningstjänster så måste spelaren ha rätt funktioner, och varför inte få ut det allra bästa ur ett Tidal HiFi-abonnemang?

 

Ljudkvalitet

Rent tonalt finns det inget negativt att säga om Sonys ljud. Musiken känns viktlös och levande i en stor och upplöst ljudbild. Dena Piano Duos flyglar återges med dansande tangenter och en väldigt stor bredd mellan de lägsta och de högsta oktaverna. Av samma skäl får jag lust att vrida upp ljudet, men blir förskräckt när jag inser att det inte går. Till och med min iPhone 6 Plus spelar betydligt högre, och på det här området krossar FiiO X5 Sony. Jag laddar ner musikspelaren VLC, som kan överstyra ljudet mer än 100 procent. Tyvärr låter det så också. Överstyrt, alltså.

Sony-spelaren har ett överskådligt musikbibliotek.

Alla musik återges upplöst och bra, men jag hade velat att Daft Punk kunde vräkas på mer. Och är öppna hörlurar favoriter så får du se till att sitta i tysta omgivningar. Hur jag än gör är volymen ett litet snäpp för låg.

Med egenutvecklad USB-överföring går det aningen snabbare att överföra musiken till Sony än till FiiO. Men 11 MB/s skrivhastighet och 20 MB/s läshastighet är inte direkt imponerande.

 

Slutsats

Detta är den dyraste fickspelaren vi har testat. Och på papperet verkar den fantastisk. Högupplösta ljudfiler hanteras av ypperliga komponenter och spelaren kan en hel del som inte andra kan. Den är nämligen en fullvärdig Android-spelare.

Rent ljudmässigt är den helt suverän när det gäller upplösning och tonalitet. Ljudet är superluftigt och angenämt. Tyvärr är nackdelen ganska så allvarlig. Det går inte att spela högt nog, vilket betyder att tungdrivna hörlurar tvingas ge upp, och då missar man ju lite av hela poängen. NW-ZX2 kan mycket bra, men för de här pengarna vore det vansinne att köpa den.

Också i detta test:

Musikspelare