Bakkanalerna i Sonys hemmabioanläggning överförs trådlöst till en extra förstärkare som driver bakhögtalarna. Den extra förstärkaren göms till exempel bakom soffan och underlättar för att göra installationen diskret.
USB-porten på huvudenheten stöder varken film- eller musikavspelning, den används bara för att lagra material från BD-Live eller BonusView. Anläggningen har däremot en så kallad Digital Media Port som kan användas för att spela musik- och filmfiler. Olika adaptrar kan köpas separat, till exempel för iPod- eller bluetooth-överföring.
BDV-E800W är enkel att koppla upp och har dessutom autokalibrering via en medföljande mikrofon. Denna mäter varje högtalares avstånd och ljudnivå.
 
Ljudkvalitet
Sonys autokalibrering går lätt som en plätt. Men det hörs väl mycket bas från subbasen, så den kan med fördel dämpas ett par decibel. I vårt testrum dämpar anläggningen dessutom centerkanalen med 3 dB, vilket vi inte håller med om. Vi sätter tillbaka den till 0 dB justering.
Sony-anläggningen bjuder på intensiva filmupplevelser eftersom subbasen har så maffig pondus. Det är gott om tyngd i hagelsvärmar och ljudbilden är väsentligt större och mer massiv än satellitsystemen vi testade i förra numret. Sonys anläggning har dessutom mer kraft än Samsungs.
Centerhögtalaren har en lite mörk klang eftersom övertonerna inte riktigt kommer fram. Fast i den här prisklassen är alternativet att det låter vasst, och då föredrar vi lite tillbakadragna övertoner.
Rumskänslan är bra och kanalseparationen tjusig. Autokalibreringen har uppenbarligen mätt avstånden till högtalarna rätt, för ljudbilden är imponerande sömlös.
Tips: om du vill ha en mer diffus ljudbild så ange avståndet till bakhögtalarna ett par cm kortare, då blir ljudet lite fördröjt till dem. Du kompenserar också med att höja ljudnivån till dem en dB eller två. Detta är ett trick som bör användas med försiktighet och räkna med att prova dig fram ett bra tag tills inställningarna sitter.
Lucy Swanns ”La Petite Mort” har en mycket bra rytmik. Basrytmerna sitter som gjutna och övergången mellan subbasen och högtalarna är i det närmaste problemfri. Hennes röst framträder tydligt i mitten.
Vad som saknas är upplösning i övertonerna. Syntbakgrunden är inte så luftig och stor som den ska vara och Lucys röst saknar också lite briljans.
Storbandsprojektet Sharp Nine och deras skiva ”Sudoku” har ett bra driv och engagemang och samspelet mellan subbas och högtalare är tydligt även här. Men det är också uppenbart att basgitarren inte har en tillräckligt komplex tonstruktur, och ljudbilden är lite framfusig. Ändå är timing och fasrespons så bra att BDV-E800W sammantaget är den bästa anläggningen.

Också i detta test:

Test av Fyra 5.1-anläggningar med Blu-ray