: Harman Kardon CL och BT

Jag väljer att titta närmare på de båda modellerna med huvudband, CL och BT, där CL står för Classic medan BT, inte helt förvånande, står för Bluetooth.  Hela denna hörlursserie är dedikerad till i-prylanvändare och det avspeglar sig även i utseendet där själva kåpans form påminner om en iPhone. Vad man anser om designen på lurarna är ju en smaksak, men de andas minimalism och industrialism med sina raka linjer och huvudband av borstat stål. Rent visuellt är det inte mycket som är mjukt och ”lulligt” men närmast huvudet finns ett mjukare innerband vars passform regleras automatiskt genom fjädrande fästen och gör att luren känns bekvämare än den ser ut. Öronkuddarna är i skinn men valet att göra öronkåporna i plast känns lite märkligt, här har man inte tänkt kvalitet hela vägen vilket drar ned betyget något. I den snyggt designade kartongen ligger, förutom en liten väska som hörluren kan vikas ihop och förvaras i när den inte används, ett extra stålband om det som sitter på inte skulle passa.

CL-modellen har löstagbar kabel med headset och volymkontroll och även BT-luren har en medföljande kabel som kan användas om batteriet skulle ta slut. Båda modellerna fungerar bra att ringa och ta emot samtal med även om ljudkvaliteten på CL-modellen är bäst.

Ljudet
Båda lurarna är utrustade med 40-mm membran under de löstagbara kåporna och saknar visserligen det där riktigt krispiga och luftiga ljudet men låter tillräckligt öppet och klart för att inte kännas tillplattat och dovt. Vivaldis ”Våren” levereras med inlevelse och dynamik och ”Vart jag än går” med Stiftelsen gör det svårt att stå still. Röster återges på ett realistiskt sätt och bas och mellanregister gör sitt jobb. Det är inte själva ljudet som skiljer dessa båda modeller åt mest, förutom att den ena har Bluetooth så är det framförallt storleken på kåporna, som på CL är ungefär hälften så stora som hos BT. Komfortmässigt föredrar jag BT eftersom den sitter skönare över öronen och har bättre naturlig ljudisolering.