annonse
annonse
annonse

Fujifilm FinePix X100S

Superb fotokvalitet

X100S har blivit redskapet seriösa fotografer dreglar efter – och det är välförtjänt.

Felfri bildkvalitet Superba optiska prestanda Skarp hybridsökare Snabb och lättskött Välkonstruerad
Måttlig batteritid Lågupplöst skärm Filter och solskydd kräver adapter

Få kameror har genomgått lika många förbättringar som Fujifilms retrokamera. Med en design som påminner om 50-talets kameror, som Leica M3, tog FinePix X100 entusiastmarknaden med storm 2010. Bildkvaliteten och byggkvaliteten fick känslorna att svalla hos många fotografer, men trög autofokus och hopplös manuell fokus var frustrerande och fick många att ge upp och sälja sina ögonstenar. Kritiken tvingade Fujifilms ingenjörer att lyssna och tre år senare har de inte bara rättat till alla brister utan också förbättrat kameran på praktiskt taget alla områden. Vilket alla som fotograferat med föregångaren märker tämligen omgående så fort de plockar upp X100S.

Autofokusen är numera blixtsnabb. Fokusringen har fått kortare utväxling som gör manuell fokusering till en barnlek, bildsensorn är utbytt, bildhastigheten har ökat, äntligen går det att filma med full 1080p-HD-video och den praktiska hybridsökaren har numera dubbelt så hög upplösning.

Ändlösa förbättringar
Den klassiska skötseln med slutartidshjul och bländarring finns lyckligtvis kvar. Detsamma gäller det väldigt fina fastmonterade 23-millimetersobjektivet (som motsvarar 35 mm brännvidd) med ljusstyrka f2,0. Kameran har nämligen vare sig zoom eller utbytbar optik. Bildvinkeln 35 mm är däremot oerhört praktisk som allroundobjektiv. Och passar till i stort sett allt. Porträtt i axelhöjd eller miljöbilder, landskap, reportage, resor, you name it. Med en vidvinkeladapter (WCL-X100) går det att få 28 mm brännvidd, vilket är samma som Nikon Coolpix A har.

Bakom det enastående Fujinon-objektivet sitter en ny 16,3-megapixlars X-Trans II-sensor. Som i likhet med motsvarande sensor i Fujifilm X-E1 och X-Pro1 varken har RGB-sensorerna arrangerade i det klassiska Bayer-mönstret eller har något lågpassfilter framför. I praktiken har detta visat sig ge en fantastisk detaljskärpa, utan risk för moarémönster i bilderna. EXR II-processorn är också ny, detsamma gäller möjligheten att filma i 1080-upplösning med uppemot 60 bildramar i sekunden samt att ta bildserier med 6 bilder i sekunden.

Den prydliga optiska hybridsökaren med ungefär 85 procents täckning finns kvar men LCD-sökaren med 100 procents täckning, som är integrerad och aktiveras med en omgjord spak på framsidan av kameran, är utbytt mot en mer ljusstark variant som har en fördubblad upplösning på 2,35 Mp. Det märks tydligt, och dessutom har sökaren numera en digitalt delad bild som gör det mycket enklare att ställa in riktigt skarpt fokus manuellt. Hybrid-autofokusen använder både fas- och kontrastbaserad fokusering och är en enorm förbättring mot föregångaren. Fujifilm hävdar att fördröjningen är sänkt från 0,22 till 0,08 sekunder, vilket känns väldigt trovärdigt efter att ha testat kameran. X100S låser fokus blixtsnabbt fast kan famla lite i dåligt ljus om det dessutom är ont om kontrast i motivet.

En viktig detalj i den långa listan över små och stora förbättringar är Q-knappen på baksidan. Den har lånats från X-E1 och ger direkt tillgång till de 16 viktigaste inställningarna, till exempel dynamiskt omfång, skärpa, färgmättnad, filmsimulering, bildkvalitet och så vidare. Funktionsknappen på toppen kan dessutom programmeras, till exempel för att ställa in ISO, och sist men inte minst har slutartidsratten, ev-hjulet och bländarringen fått fastare klickstopp och rör sig inte lika lätt av misstag.

Praktfulla färger
Kameran saknar inte alls konkurrenter i segmentet med entusiastkameror som har fast optik. Leica X2 och Sony RX1 kostar mer, medan Nikon Coolpix A kostar mindre och är både nättare och lättare. Men ingen av dem har hybridsökare – både optisk schaktsökare och LCD-sökare – och ingen av dem känns lika snabb och intuitiv att plåta med som X100S.

Fujinon-objektivet är detsamma som förut, men en så kallad Lens Modulation Optimizer ska kompensera bättre för optiska fel som diffraktion vid små bländare, färgbrytning och linjeförvrängning. Objektivets kvaliteter går inte att klaga på. Skärpan är strålande vid nästan alla bländare. Hörnskärpan är bättre vid f2 och f2,8 än med X100, och väldigt bra från f2,8 till f16. Skärpan är ändå allra bäst från f2,8 – och från f4,0 är den knivskarp. Och har marginell förvrängning och relativt beskedlig vinjettering vid största bländare. Objektivet är känsligt för ströljus när ljuskällan kommer rakt framifrån, så jag rekommenderar starkt att man använder solskydd när man kan.

Fujifilms X-Trans-bildsensor har varit en hård nöt att knäcka för utvecklare av råfilsomvandlare. De första bildfilerna importerades därför till Capture One Pro 7, som har utmärkt stöd för X-Trans-CMOS-sensorn, och än så länge är att föredra som bildverktyg i stället för SilkyPix som ingår när man köper kameran. I efterhand granskades bilderna även i Adobe Lightroom 4.4 med X-Trans-stöd, och vilket verktyg man än använder är bildkvaliteten exemplarisk. Detaljskärpan är bättre än i någon annan APS-C-kamera med 16 megapixlar, och kamerans JPEG-konvertering är den bästa jag har sett.

Vilket motiv man än förevigar är färgåtergivningen makalös, ingen färg sticker ut. Jag har bara sett lika bra kontrast och bilddynamik från fullformatkameror som Nikon D800, Sony RX1 och A99. Hudtoner är vackra och ser mer realistiska ut än från Olympus OM-D, som länge haft klassens bästa JPEG-konvertering. Brus är bara att glömma upp till ISO 6400, och där är den fortfarande så finkornig att den är marginell och försumbar. Vid ännu högre ljuskänslighet framträder dock kornbrus och vid ISO 12800 och ännu högre dyker även färgbrus och mindre avvikelser upp i färgbalansen.

Snudd på perfekt 
Fujifilm har visat sig vara lyhörda. De har förvandlat X100S till en snudd på perfekt kamera. Tre år efter X100 har de gjort sin bästa kamera i serien. Och samtidigt skapat en av de allra bästa på dagens marknad. X100S är oerhört användbar och har en nästan fulländad bildkvalitet, en fantastiskt praktisk hybridsökare, blixtsnabb respons och välgjord ergonomi. X100S passar ändå inte alla, utan mest fotografer som inte alltid – eller inte alls – behöver utbytbar optik. Som hellre är intresserade av att komma närmare inpå motivet och låta kreativiteten flöda fritt.

Få kameror har genomgått lika många förbättringar som Fujifilms retrokamera. Med en design som påminner om 50-talets kameror, som Leica M3, tog FinePix X100 entusiastmarknaden med storm 2010. Bildkvaliteten och byggkvaliteten fick känslorna att svalla hos många fotografer, men trög autofokus och hopplös manuell fokus var frustrerande och fick många att ge upp och sälja sina ögonstenar. Kritiken tvingade Fujifilms ingenjörer att lyssna och tre år senare har de inte bara rättat till alla brister utan också förbättrat kameran på praktiskt taget alla områden. Vilket alla som fotograferat med föregångaren märker tämligen omgående så fort de plockar upp X100S. Autofokusen är numera blixtsnabb. Fokusringen har fått kortare utväxling som gör manuell fokusering till en barnlek, bildsensorn är utbytt, bildhastigheten har ökat, äntligen går det att filma med full 1080p-HD-video och den praktiska hybridsökaren har numera dubbelt så hög upplösning. Ändlösa förbättringar Den klassiska skötseln med slutartidshjul och bländarring finns lyckligtvis kvar. Detsamma gäller det väldigt fina fastmonterade 23-millimetersobjektivet (som motsvarar 35 mm brännvidd) med ljusstyrka f2,0. Kameran har nämligen vare sig zoom eller utbytbar optik. Bildvinkeln 35 mm är däremot oerhört praktisk som allroundobjektiv. Och passar till i stort sett allt. Porträtt i axelhöjd eller miljöbilder, landskap, reportage, resor, you name it. Med en vidvinkeladapter (WCL-X100) går det att få 28 mm brännvidd, vilket är samma som Nikon Coolpix A har. Bakom det enastående Fujinon-objektivet sitter en ny 16,3-megapixlars X-Trans II-sensor. Som i likhet med motsvarande sensor i Fujifilm X-E1 och X-Pro1 varken har RGB-sensorerna arrangerade i det klassiska Bayer-mönstret eller har något lågpassfilter framför. I praktiken har detta visat sig ge en fantastisk detaljskärpa, utan risk för moarémönster i bilderna. EXR II-processorn är också ny, detsamma gäller möjligheten att filma i 1080-upplösning med uppemot 60 bildramar i sekunden samt att ta bildserier med 6 bilder i sekunden. Den prydliga optiska hybridsökaren med ungefär 85 procents täckning finns kvar men LCD-sökaren med 100 procents täckning, som är integrerad och aktiveras med en omgjord spak på framsidan av kameran, är utbytt mot en mer ljusstark variant som har en fördubblad upplösning på 2,35 Mp. Det märks tydligt, och dessutom har sökaren numera en digitalt delad bild som gör det mycket enklare att ställa in riktigt skarpt fokus manuellt. Hybrid-autofokusen använder både fas- och kontrastbaserad fokusering och är en enorm förbättring mot föregångaren. Fujifilm hävdar att fördröjningen är sänkt från 0,22 till 0,08 sekunder, vilket känns väldigt trovärdigt efter att ha testat kameran. X100S låser fokus blixtsnabbt fast kan famla lite i dåligt ljus om det dessutom är ont om kontrast i motivet. En viktig detalj i den långa listan över små och stora förbättringar är Q-knappen på baksidan. Den har lånats från X-E1 och ger direkt tillgång till de 16 viktigaste inställningarna, till exempel dynamiskt omfång, skärpa, färgmättnad, filmsimulering, bildkvalitet och så vidare. Funktionsknappen på toppen kan dessutom programmeras, till exempel för att ställa in ISO, och sist men inte minst har slutartidsratten, ev-hjulet och bländarringen fått fastare klickstopp och rör sig inte lika lätt av misstag. Praktfulla färger Kameran saknar inte alls konkurrenter i segmentet med entusiastkameror som har fast optik. Leica X2 och Sony RX1 kostar mer, medan Nikon Coolpix A kostar mindre och är både nättare och lättare. Men ingen av dem har hybridsökare – både optisk schaktsökare och LCD-sökare – och ingen av dem känns lika snabb och intuitiv att plåta med som X100S. Fujinon-objektivet är detsamma som förut, men en så kallad Lens Modulation Optimizer ska kompensera bättre för optiska fel som diffraktion vid små bländare, färgbrytning och linjeförvrängning. Objektivets kvaliteter går inte att klaga på. Skärpan är strålande vid nästan alla bländare. Hörnskärpan är bättre vid f2 och f2,8 än med X100, och väldigt bra från f2,8 till f16. Skärpan är ändå allra bäst från f2,8 – och från f4,0 är den knivskarp. Och har marginell förvrängning och relativt beskedlig vinjettering vid största bländare. Objektivet är känsligt för ströljus när ljuskällan kommer rakt framifrån, så jag rekommenderar starkt att man använder solskydd när man kan. Fujifilms X-Trans-bildsensor har varit en hård nöt att knäcka för utvecklare av råfilsomvandlare. De första bildfilerna importerades därför till Capture One Pro 7, som har utmärkt stöd för X-Trans-CMOS-sensorn, och än så länge är att föredra som bildverktyg i stället för SilkyPix som ingår när man köper kameran. I efterhand granskades bilderna även i Adobe Lightroom 4.4 med X-Trans-stöd, och vilket verktyg man än använder är bildkvaliteten exemplarisk. Detaljskärpan är bättre än i någon annan APS-C-kamera med 16 megapixlar, och kamerans JPEG-konvertering är den bästa jag har sett. Vilket motiv man än förevigar är färgåtergivningen makalös, ingen färg sticker ut. Jag har bara sett lika bra kontrast och bilddynamik från fullformatkameror som Nikon D800, Sony RX1 och A99. Hudtoner är vackra och ser mer realistiska ut än från Olympus OM-D, som länge haft klassens bästa JPEG-konvertering. Brus är bara att glömma upp till ISO 6400, och där är den fortfarande så finkornig att den är marginell och försumbar. Vid ännu högre ljuskänslighet framträder dock kornbrus och vid ISO 12800 och ännu högre dyker även färgbrus och mindre avvikelser upp i färgbalansen. Snudd på perfekt  Fujifilm har visat sig vara lyhörda. De har förvandlat X100S till en snudd på perfekt kamera. Tre år efter X100 har de gjort sin bästa kamera i serien. Och samtidigt skapat en av de allra bästa på dagens marknad. X100S är oerhört användbar och har en nästan fulländad bildkvalitet, en fantastiskt praktisk hybridsökare, blixtsnabb respons och välgjord ergonomi. X100S passar ändå inte alla, utan mest fotografer som inte alltid – eller inte alls – behöver utbytbar optik. Som hellre är intresserade av att komma närmare inpå motivet och låta kreativiteten flöda fritt.
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 49:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie
Bästa pris på Fujifilm FinePix X100S
Pricerunner.se är en kommersiell partner till ljudochbild.se. De levererar uppdaterade priser, prisjämförelser och produktinformation.
  • Typ Kompaktkamera med 16,3 Mp, APS-C X-Trans II
  • Optik Fujinon (23 mm) motsv. 35 mm/f2,0
  • Skärm 7-cm LCD, 460 000 bildpunkter
  • Höjdpunkt Hybrid-AF, hybridsökare (2,35 Mp),
  • 6 bilder/s, 1080p/60-video
Pris: 11000,-

Har du något att tillägga?

Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.
Flaggskeppet Galaxy S10 är här Vi har känt på Samsungs nya monstermobil som har alla finesser man kan tänka sig.
Recension
Pacific Rim 2 – Uprising
Skitfilm! Uppföljaren till ”jätterobotar slår ihjäl jättemonster” är en stor besvikelse.
test
Datacolor SpyderX Pro
Så får du korrekta färger

Fotografer måste kalibrera skärmen om färgerna ska bli rätt.

test
SteelSeries Stratus Duo
Gör datorn till en konsol

SteelSeries trådlösa spelkontroll är perfekt för springa-och-hoppa-spel på PC:n och mobilen.

test
Sonos Amp
Sonos dubblar

Äntligen en Sonos-förstärkare som är tillräckligt stark för att driva ordentliga högtalare med övertygelse. Naturligtvis med full multiroom-funktion.

Dyk med drönare Glöm flygande drönare, en undervattensdrönare är roligare!
Resekameror med superzoom Panasonic-kameror för fotografer på resande fot.
test
Nikon Z6
Fullträff med fullformat

Billigast är bäst i Nikons nya Z-serie med systemkameror.

High End Mässan 2019 Årets mässa bjöd på det mesta av det bästa inom ljud för kräsna öron.
2019 års Panasonic-TV får Dolby Vision och HDR10+ Det är bara den allra billigaste TV-modellen som inte får vara med när Panasonic rullar ut bättre HDR-format. Och Dolby Atmos.
grupptest
Seks 55-tums 4K med HDR-videokvalitet
En bra andra-TV

På jakt efter en billig extra-TV? Nu när butikerna tömmer sina lager på förra årets modeller kan du göra riktiga klipp!

Trådlös McIntosh-soundbar Här är en soundbar-högtalare som tror att den är en hel anläggning.
Sluten toppmodell och förstärkare från Focal Den fantastiska hörluren Utopia har fått ett slutet alternativ i form av Stellia. Och så släpper Focal hörlursförstärkaren Arche.
Recension
The Predator (2018)
Skugga från det förflutna Inte en remake, utan en misslyckad fortsättning och en trist hyllning till originalet från 1987.
Recension
The Truth Matters
Mörkläggningen om kriget i Irak Bush-administrationen ljög medvetet om orsakerna till andra Irak-kriget – och pressen lät bli att ställa dem till svars.
annonse
Recension
Peppermint
Fullständigt ointressant Blodtörstig Jennifer Garner i blodfattig actionklyscha.
Recension
BlacKkKlansman
En politisk ­knytnäve! Spike Lee levererar en av sina bästa filmer – om rashat förr och nu.
Släpp lös musiken Genom att jorda högtalarna har Audiovector lyckats förbättra ljudet.
16x-zoom från Olympus Kompakt 12–200 mm-objektiv.
test
Nokia 5.1 Plus
Billig Nokia ­överraskar en smula

På flera områden är Nokia 5.1 Plus bättre än man kan förvänta sig för pengarna. Fast ett par kompromisser kommer man inte undan.

test
Audeze Mobius
Utanför huvudet-upplevelse

Audezes lyx-headset bryter mot en av de grundläggande reglerna för hörlurar. Och låter bra!

Bättre skärmkalibrering Datacolor har förbättrad Spyder-kalibreringen.
Tre nya specialobjektiv från Leica Så här ser de alltså ut, de tre specialobjektiven som Leica lanserat till M-systemet.
Recension
Velvet Buzzsaw
Konstnärligt mord! En ganska så misslyckad genreblandning av ironisk satir och slasher-rysare.
grupptest
6 trådlösa hörlurar
Trådlöst ljud ­ på allvar

Hörlurar för dig som tar ljudkvaliteten seriöst men inte vill bli helt ruinerad på kuppen.

grupptest
5 pickuper i budgetklassen
Den viktigaste delen

En ny och bättre pickup är det enklaste och bästa sättet att få bättre ljud.

Utomhus- och inbyggda högtalare från Sonos Tillsammans med Sonance har de tagit fram serien, speciellt lämplig för nya Amp.
test
Denon CEOL N10
Bonsai-stereo

Denons dvärgstereo utmanar Sonos högtalare och soundbar på deras hemmabana.