: Sony NEX-5

De små hybridkamerornas fördel är naturligtvis storleken. Man får utbytbar optik i en liten kamera som inte riktigt är lika avancerad som en spegelreflex, men som är behändigare att ha med sig. För även om storleken påminner om en kompaktkamera är prestanda nästan i klass med en spegelreflex.
Hybridkameror är inget nytt, men de har inte funnits på marknaden på många år. Det var först när Panasonic och Olympus skapade MicroFourThirds-formatet, med spegellös teknik, som vi fick digitala hybridkameror.
Sedan dess har utvecklingen gått fort. Nu när Samsung, Ricoh och Sony har kommit igång finns det 13 hybridkameror att välja mellan där ute. Gemensamt för dem alla är att de i högre eller lägre grad är mindre än spegelreflexerna, men ändå har utbytbar optik. Allra minst är Sonys rykande färska systemkameror i NEX-serien. Både NEX-5 (som vi testar här) och NEX-3 är så små att de verkar ha krympt i tvätten.
NEX-kamerorna är inte bara de minsta hybriderna hittills, trots storleken har Sony på något mirakulöst sätt lyckats pressa in en ännu större bildsensor – hämtad från spegelreflexerna i Alpha-serien – och fått plats med både objektivfattning, APS-C-storlek på bildsensorn och en vändbar skärm. Själva kamerahuset är så kompakt att när man monterar på det medföljande E 18–55 mm-objektivet med inbyggd bildstabilisator så ser det ut som en spegelreflex som har parat sig med en kompaktkamera. Objektiv till Sonys spegelreflexer kan användas på NEX-5 men det behövs en adapter mellan.
Till NEX-modellerna har Sony skapat ett helt nytt system med optik och tillbehör som bara passar till den nya serien. Ännu så länge finns det inte så många objektiv, men Sony planerar att utöka NEX-serien så att den innehåller fler än nuvarande tre objektiv (zoomobjektivet som ingår, en 16 mm vidvinkel f2,8 samt en superzoom 18–200 mm f3,5–5,6 med integrerad bildstabilisator).
Konkurrenterna i det växande hybridsegmentet har i hög grad eftersträvat att göra kamerorna enkla att sköta för alla som har fotograferat tidigare. Tydliga knappar och reglage omgärdar skärmen och gör det enkelt att ha översikt och att göra inställningar. På många sätt påminner skötseln om traditionella spegelreflexer. Fast i ett behändigare format. Sony har valt en annan infallsvinkel än konkurrenterna när de konstruerat sin NEX-5.

Användning och funktioner
Målet har uppenbarligen varit att få ägare till kompaktkameror att ta steget upp till en NEX-kamera. Det är inte bara det lilla formatet som ska locka dem, de ska känna igen sig direkt, och därför har Sony tagit bort merparten av knapparna och lagt in många av funktionerna i menysystemet. Det är därför ont om knappar och reglage. Väldigt ont.
Handgreppet och det förhållandevis stora zoomobjektivet är det enda som påminner om en spegelreflex, kikar man på baksidan skulle man kunna tro att man håller en tämligen normal kompaktkamera i handen. Bortsett från den vridbara bredformatskärmen, som nästan ingen kompaktmodell har.
Hade Sony åtminstone valt en pekskärm så hade det kanske funnits förmildrande omständigheter. Men att flytta alla vitala inställningar till menysystemet är knappast något som tilltalar erfarna fotografer. Det tar lång tid att ständigt behöva göra flera knapptryckningar för att navigera sig fram till ljuskänslighet, färgjustering, ljusmätning och det mesta annat. Blixtinställning, seriefoto, exponeringskompensation och självutlösare finns däremot på inställningsratten på baksidan.
Inställningarna är fördelade på sex huvudmenyer, inte en enda sammanhängande meny med överskådliga val av inställningar som i en spegelreflex. Det medför att man måste gå in och ut ur olika menyer när man vill göra inställningar. Eftersom det inte finns några förprogrammerade funktionskombinationer eller programmerbara inställningar som man snabbt kan aktivera med en knapp eller en ratt, blir det frustrerande för alla som är vana vid att snabbt navigera runt i avancerade kameror.
Sony får plus i kanten för svenska menyer och en guide som i klartext berättar vad som händer med bilden om man gör en viss inställning. Men det är inte så lätt att förstå varför man inte ska kunna använda maximal ljuskänslighet när kameran styr exponering och motivprogram automatiskt i iAuto-inställningen. Den är nämligen begränsad till ISO 1600 med iAuto och har bara automatisk inställning av ljuskänslighet, medan man i alla andra exponeringsprogram kan gå ända upp till ISO 12800. Sådana logiska brister finns överallt i kameran, och borde ha eliminerats under utvecklingsprocessen och inte lastats över på kunderna.
Vill man ställa in något mer avancerat än bländaröppning själv, till exempel slutartidsautomatik, måste man bläddra sig igenom menyer med upprepade knapptryckningar, och jag har svårt att tänka mig att det har varit tanken hos Sonys ingenjörer. Var någonstans det gått snett kan man bara spekulera om, men när det gäller användarvänlighet bör Sony börja om från början.

14 Mp och HD-video
Allt är dock inte dystert. Resten av NEX-5 är faktiskt förbaskat bra. Visst, objektivet är väldigt stort om man jämför med motsvarande zoom till en Panasonic Lumix G- eller Olympus PEN-kamera, men det är precis som kameran själv solitt byggt och ligger väldigt fint i handen. Solskydd ingår naturligtvis, vilket inte ens Olympus PEN-objektiven har. Så det finns plus i kanten.
HD-video tycks vara en nödvändighet i nya systemkameror och NEX-5 filmar självfallet i 1080i-kvalitet i AVCHD-format – eller 1080p-kvalitet om man väljer MP4-format. Det senare tar lite större plats på minneskortet men ger jämnare rörelser eftersom bildramarna lagras progressivt som helbilder i stället för linjeflätat som halvbilder.
Kameran har naturligtvis HDMI-kontakt så att man kan titta på HD-video rätt på TV-skärmen hemma i vardagsrummet.

Bildkvalitet
NEX-5 tillhör de snabbare hybridkamerorna, trots att den har kontrastbaserad autofokus, men den prickar inte rätt i 100 procent av bilderna. I bra ljus och utan snabba rörelser blir bilderna knivskarpa och autofokusen fungerar snabbt och exakt. Så fort motivet innehåller föremål som rör på sig är det rena rama lotteriet om autofokusen prickar rätt. Detta är visserligen inte ovanligt för kameror som har kontrastbaserad autofokus, och absolut inom ramarna för vad man kan acceptera med kontrastbaserad autofokusteknik i den här klassen.
E 18–55 mm-zoomen har optiska prestanda som överlag är mycket höga, men är inte helt felfri. Den optiska förvrängningen är till exempel betydande på vidvinkel. Det blir bättre så fort man passerar 35 mm brännvidd, men sedan tar tunnformad förvrängning vid. Kanske har Sony kompromissat för mycket i objektivet. Å andra sidan är det inte ovanligt att kit-objektiv har optiska brister i form av förvrängning.
Skärpan – och upplösningen – är däremot mycket bra. Lite avtagande skärpa i hörnen får man räkna med på vidvinkel, särskilt med full bländaröppning. Håller man sig till f5,6 eller f8 fördelas skärpan mycket jämnare. Ljusförlusten ut mot hörnen är marginell, detsamma gäller färgbrytningen.
Färgåtergivningen i de komprimerade JPEG-filerna – som nog de flesta fotografer använder sig av – är väl mättad. Särskilt rött betonas lite extra, men de som tar råfiler (gärna i kombination med JPEG) kan hur som helst korrigera färgbalansen efteråt. Dynamiken i bilderna är precis som förväntat bra, det integrerade dynamiska förbättringsläget fungerar fint i NEX-5, men högdager kan lätt bränna ut i JPEG-filerna. Vilket i hög grad beror på ljusmätningens tendens att överexponera med minst ett halvt exponeringssteg, i synnerhet i motiv med hög kontrast och mycket ljus. Man kan inte kompensera för det heller, eftersom exponeringskompensationen inte fungerar i iAuto-läget. Det betyder att man får använda vanlig programautomatik, fast då går man miste om kamerans utmärkta automatiska motivprogram.
Brusreduceringen är betydligt bättre. Störningar är välkontrollerade och även om de syns på pixelnivå redan vid ISO 400 så lägger ingen märke till dem på en utskrift förrän man passerar ISO 3200. Då syns finkornigt brus, medan färgstörningar inte syns förrän vid ISO 6400. 12800 kan bara användas i nödfall.
Videokvaliteten är mycket god, full-HD har synbart bättre upplösning än 720-upplösning, men även här sliter autofokusen med att hänga med i rörliga motiv och panoreringar. Perfekt helautomatisk videofilmning finns inte ännu, så man bör öva lite på kameravinklar, fokuspunkter och panoreringar för att göra filmerna sevärda. Man kan inte få kontroll över bländare eller exponeringslås, bara automatisk ljusmätning som alltid justerar mätningen automatisk – och inte alltid till det bättre.

Specifikationer Sony NEX-5

Bildstorlek
4592 x 3056

Sensorstorlek
23,4 x 15,6 mm

Bildformat
RAW, JPEG, AVCHD/MP4

Färgrymd
sRGB, Adobe RGB

Känslighet
ISO 200–12800

Seriefoto
2,3 eller 7 bilder/s

Video
1920 x 1080, 50/s

Slutartider
30–1/4000 s

Största bländaröppning
F3,5–5,6

Bildstabilisator
Optisk

Minsta fokusavstånd
–

Sökare
Nej

Blixt
Nej

Anslutning
USB 2.0, HDMI-C

Batteri
Litiumjon, 330 bilder

Mått (B x H x D)
111 x 59 x 38 mm

Vikt
290 gram med batteri (hus)