annonse
annonse
annonse

Fujifilm X100F

Mars 2017Fujifilm X100F

Förbättrad favoritkamera

Släng ut allt på insidan och fyll på med den grymmaste tekniken. Det är receptet på en av de bästa kompaktkamerorna vi någonsin har testat.

Klassens bästa bildkvalitet, hög bildhastighet, snabb autofokus och tjusig sökare. En av de roligaste kamerorna att fotografera med.
Priset har gått upp, motljusskydd är fortfarande extrautrustning och det går inte att filma 4K-video.

En gång i tiden var kompaktkameror små och enkla, nästan simpla, i sin form och funktion. Det var kameror för knäppare. De som tog 10 bilder om året och inte var nämnvärt intresserade av vågräta horisonter eller korrekt exponering.

I dag har kompaktkamerorna i stort sett ersatts av mobiltelefonerna, med en väsentlig skillnad: knäpparna tar inte längre 10 bilder om året utan kanske 1 000. Men inte heller i dag är de intresserade av raka horisonter eller korrekt exponering.

Man behöver inte tillbringa mycket tid på sociala medier för att se att de allra flesta ger blanka tusan i bildkvalitet.

En bieffekt av mobilknäppandet är den dalande försäljningen som kompaktkamerorna har haft de senaste åren. Färre och färre personer inser den praktiska nyttan av en fickkamera när mobilkameran gör samma sak.

Men det finns en stor och växande skara människor som är intresserade av bildkvalitet. Det är de som håller liv i fotobranschen och de köper bättre och dyrare kameror än tidigare – och tillräckligt ofta för att det finns vissa kamerasegment som växer.

Proffskompakter, till exempel. De skiljer sig från de vanligaste kompaktkamerorna genom att vara mycket mer avancerade och ha bättre teknik och optik. En av dem är Fujifilms snart legendariska X100. Här är den sin fjärde version sedan den första modellen med ohämmad retrodesign lanserades 2010.

Den är lite för stor för att kallas för fickkamera. Den får plats fint i en jackficka, fast allra helst bör den hänga runt halsen. För det här är en kameratyp som skänker glädje åt fotograferande även om bristen på zoom innebär en del begränsningar.

Men tack vare skarp 25 mm vidvinkel, suverän sökare och enkel skötsel är detta en kamera som det är enkelt att ta fina bilder med.

Nya X100F (där F står för Fourth) är seriens största förbättring hittills. Och den har samma exceptionellt fina 24-megapixlars bildsensor som vi sett i X-Pro2 – och Årets kamera 2016, Fujifilm X-T2.

Ny generation bildsensor

Den speciella bildsensorn är det bara Fujifilm som använder. Den har ett oregelbundet pixelmönster och kallas X-Trans III i den här versionen. Pixelmönstret är inte arrangerat i samma strikta ordning som i en konventionell Beyer-sensor, utan ser mer slumpartat ut för att man ska slippa använda lågpassfilter. Och undvika de nackdelar som ett sådant medför i en Beyer-sensor. Till exempel moiré.

Utan lågpassfilter kan man nämligen få bättre detaljskärpa. Det har gett Fujis 16 Mp-sensorer – till exempel den i X100T – en upplösning i närheten av 24 Mp-sensorer.

Men i X100F finns alltså 24 Mp, vilket motsvarar 36 Mp om man jämför APS-C-sensorn här med en fullformat 24 x 36 mm-bildsensor. Som den i Nikon D810, till exempel.

Bättre autofokus

Så det viktigaste är förbättrat i den fjärde utgåvan av X100. Ungefär det enda som är bevarat är den fina 23 mm vidvinkeln, med ljusstyrka 2, som vi känner igen som 35 mm jämfört med fullformatkameror.

Bildprocessorn är ny, hybrid-autofokusen använder 91 fokuspunkter som täcker stora delar av bildytan och som resultat av detta är den snabbare (0,08 sekunder).

Fotografen kan gruppera fokuspunkter själv och bestämma storleken på en grupp.

Användning

Fokuspunkter eller grupper går att flytta runt med den nya styrpinnen på baksidan och på framsidan sitter även en klickbar ratt som förenklar skötseln.

Fokusringen går för övrigt att programmera. Man kan till exempel ändra vitbalans eller filmeffekt genom att vrida på den. Eller låta den vara och bara använda den för att ställa in manuell fokus.

Då kan man välja mellan split-bild, fokusmarkering (peaking) och förstoring, för att det ska vara enklare att ställa in skärpan. Det syns på skärmen och i sökaren – som också är förbättrad.

Hybrid-sökaren är både optisk och elektronisk och en ren och skär njutning att använda. Den elektroniska svartnar kortare tid mellan exponeringarna och man använder omkopplaren till höger om objektivet för att växla mellan optisk och elektronisk sökarbild.

Omkopplaren har även en programmerbar knapp – och dem finns det fler av. På ovansidan och baksidan. Ett par saker som är värda att nämna är C-markeringen på hjulet för exponeringskompensation. Den flyttar inställningen till en av rattarna, vilket man kan föredra ibland om man använder funktionen ofta.

Batteriet har blivit större, vilket förlänger batteritiden till 390 bilder per laddning, vilket är ett välkommet framsteg för X100F.

Inte riktigt lika användarvänlig

En annan sak är placeringen av ISO-skalan. Den är placerad på slutartidshjulet och man måste dra upp manschetten runt hjulet för att ställa in ljuskänsligheten. Väldigt retro, fast inte så användarvänligt eftersom det krävs lite pillande – och dessutom har ISO-skalan svaga markeringar.

Digital telekonverter

En sak vi gillar väldigt mycket är däremot den digitala telekonvertern. Om man väljer JPEG-lagring kan man med en knapptryckning ändra brännvidden digitalt till 50 eller 70 mm. Det är kolossalt praktiskt med en kamera som har optik som täcker 35 mm, och man kan göra det utan betydande förlust av upplösning.

Fuji säger att processorn skalar upp till 24 Mp när den digitala telekonvertern används. Tycker du inte att det är bra nog så finns det optiska konverters till kameran: TCL-X100S II som ger 50 mm optisk brännvidd och WCL-X100S II som ger 28 mm. Dem har vi faktiskt testat.

4K-video har X100F inte fått, däremot stabil 1080p-HD-video om man känner för att göra en filmsnutt.

I likhet med X100T har den ND-filter som dämpar ljusgenomsläppningen och möjliggör korta slutartider och full bländaröppning. Om inte det räcker så finns elektroniska slutartider ner till 1/32 000 sekund – och tack vare en hastighet på 8 bilder i sekunden så kan man få förbluffande skarpa bilder av rörliga motiv.

Klassledande bildkvalitet

Vilket leder oss till bildkvaliteten. Jag var lite nyfiken på om kamerans sju år gamla 32-millimeterare var tillräckligt skarp för att göra en X-Trans-sensor med 24 Mp rättvisa.

Objektivet är fortfarande lite mjukare än jag föredrar med full bländare, och det finns även synlig vinjettering i hörnen. Men båda är marginella vid bländare 2,8 och därifrån och upp till f11 är skärpan fenomenalt bra.

Den är inte lika kirurgiskt skarp som de bästa Fujinon-objektiven på X-T2 kan vara – eller Sony a7r II med 35 mm/f1,4 – men den slår Sony RX100V, Nikon Coolpix A och Sony RX1r II när det gäller färger, dynamik och brus.

Brusomfånget är så beskedligt vid hög ljuskänslighet att man utan problem kan gå upp till ISO 6400, till och med ISO 12800 är fullt användbart. Eftersom kornbruset är så finkornigt och färgbruset så beskedligt.

Jämfört med X100T ger de extra pixlarna en märkbart bättre detaljskärpa (precis som förväntat) men också mer djup i bilderna.

Bilddynamiken är fullt i klass med det bästa vi har sett från X-Pro2 och X-T2, alltså lika bra som de ovan nämnda fullformatkamerorna från Sony och Nikon.

X100F har den finaste och mest tilltalande färgbalansen av alla X100-versionerna, med ytterst jämna toner och bra färgdjup. Som vanligt med moderna Fuji-kameror finns det filmsimuleringar som Velvia och Provia – för att inte glömma min favorit: Acros-läget. Det skapar svartvita bilder med mjukare gråtoner och djupare svärta, och man kan lägga in gul, röd eller grön filtereffekt för att anpassa tonaliteten för landskap eller porträtt.

Vår åsikt

Få kameror är lika givande att använda som X100F. Man behöver inte ens vara särskilt duktig för att få fina bilder, men man blir en bättre fotograf genom att använda Fujifilm-kameran. Eftersom den inspirerar till mer fotografering, trots att – eller kanske på grund av – att den bara har en enda brännvidd. Och ingen zoom. Här är det inte bara designen som är lockande, sökaren, autofokusen, skötseln och bildkvaliteten är förstklassig. Det är egentligen bara det högre priset som är negativt.

<
>
Lägg märke till förvrängningen i höger bildkant. Så blir det ibland med 35 mm brännvidd.
En gång i tiden var kompaktkameror små och enkla, nästan simpla, i sin form och funktion. Det var kameror för knäppare. De som tog 10 bilder om året och inte var nämnvärt intresserade av vågräta horisonter eller korrekt exponering.I dag har kompaktkamerorna i stort sett ersatts av mobiltelefonerna, med en väsentlig skillnad: knäpparna tar inte längre 10 bilder om året utan kanske 1 000. Men inte heller i dag är de intresserade av raka horisonter eller korrekt exponering.Man behöver inte tillbringa mycket tid på sociala medier för att se att de allra flesta ger blanka tusan i bildkvalitet.En bieffekt av mobilknäppandet är den dalande försäljningen som kompaktkamerorna har haft de senaste åren. Färre och färre personer inser den praktiska nyttan av en fickkamera när mobilkameran gör samma sak.Men det finns en stor och växande skara människor som är intresserade av bildkvalitet. Det är de som håller liv i fotobranschen och de köper bättre och dyrare kameror än tidigare – och tillräckligt ofta för att det finns vissa kamerasegment som växer.Proffskompakter, till exempel. De skiljer sig från de vanligaste kompaktkamerorna genom att vara mycket mer avancerade och ha bättre teknik och optik. En av dem är Fujifilms snart legendariska X100. Här är den sin fjärde version sedan den första modellen med ohämmad retrodesign lanserades 2010.Den är lite för stor för att kallas för fickkamera. Den får plats fint i en jackficka, fast allra helst bör den hänga runt halsen. För det här är en kameratyp som skänker glädje åt fotograferande även om bristen på zoom innebär en del begränsningar.Men tack vare skarp 25 mm vidvinkel, suverän sökare och enkel skötsel är detta en kamera som det är enkelt att ta fina bilder med.Nya X100F (där F står för Fourth) är seriens största förbättring hittills. Och den har samma exceptionellt fina 24-megapixlars bildsensor som vi sett i X-Pro2 – och Årets kamera 2016, Fujifilm X-T2.

Ny generation bildsensor

Den speciella bildsensorn är det bara Fujifilm som använder. Den har ett oregelbundet pixelmönster och kallas X-Trans III i den här versionen. Pixelmönstret är inte arrangerat i samma strikta ordning som i en konventionell Beyer-sensor, utan ser mer slumpartat ut för att man ska slippa använda lågpassfilter. Och undvika de nackdelar som ett sådant medför i en Beyer-sensor. Till exempel moiré.Utan lågpassfilter kan man nämligen få bättre detaljskärpa. Det har gett Fujis 16 Mp-sensorer – till exempel den i X100T – en upplösning i närheten av 24 Mp-sensorer.Men i X100F finns alltså 24 Mp, vilket motsvarar 36 Mp om man jämför APS-C-sensorn här med en fullformat 24 x 36 mm-bildsensor. Som den i Nikon D810, till exempel.

Bättre autofokus

Så det viktigaste är förbättrat i den fjärde utgåvan av X100. Ungefär det enda som är bevarat är den fina 23 mm vidvinkeln, med ljusstyrka 2, som vi känner igen som 35 mm jämfört med fullformatkameror.Bildprocessorn är ny, hybrid-autofokusen använder 91 fokuspunkter som täcker stora delar av bildytan och som resultat av detta är den snabbare (0,08 sekunder).Fotografen kan gruppera fokuspunkter själv och bestämma storleken på en grupp.

Användning

Fokuspunkter eller grupper går att flytta runt med den nya styrpinnen på baksidan och på framsidan sitter även en klickbar ratt som förenklar skötseln.Fokusringen går för övrigt att programmera. Man kan till exempel ändra vitbalans eller filmeffekt genom att vrida på den. Eller låta den vara och bara använda den för att ställa in manuell fokus.Då kan man välja mellan split-bild, fokusmarkering (peaking) och förstoring, för att det ska vara enklare att ställa in skärpan. Det syns på skärmen och i sökaren – som också är förbättrad.Hybrid-sökaren är både optisk och elektronisk och en ren och skär njutning att använda. Den elektroniska svartnar kortare tid mellan exponeringarna och man använder omkopplaren till höger om objektivet för att växla mellan optisk och elektronisk sökarbild.Omkopplaren har även en programmerbar knapp – och dem finns det fler av. På ovansidan och baksidan. Ett par saker som är värda att nämna är C-markeringen på hjulet för exponeringskompensation. Den flyttar inställningen till en av rattarna, vilket man kan föredra ibland om man använder funktionen ofta.Batteriet har blivit större, vilket förlänger batteritiden till 390 bilder per laddning, vilket är ett välkommet framsteg för X100F.

Inte riktigt lika användarvänlig

En annan sak är placeringen av ISO-skalan. Den är placerad på slutartidshjulet och man måste dra upp manschetten runt hjulet för att ställa in ljuskänsligheten. Väldigt retro, fast inte så användarvänligt eftersom det krävs lite pillande – och dessutom har ISO-skalan svaga markeringar.

Digital telekonverter

En sak vi gillar väldigt mycket är däremot den digitala telekonvertern. Om man väljer JPEG-lagring kan man med en knapptryckning ändra brännvidden digitalt till 50 eller 70 mm. Det är kolossalt praktiskt med en kamera som har optik som täcker 35 mm, och man kan göra det utan betydande förlust av upplösning.Fuji säger att processorn skalar upp till 24 Mp när den digitala telekonvertern används. Tycker du inte att det är bra nog så finns det optiska konverters till kameran: TCL-X100S II som ger 50 mm optisk brännvidd och WCL-X100S II som ger 28 mm. Dem har vi faktiskt testat.4K-video har X100F inte fått, däremot stabil 1080p-HD-video om man känner för att göra en filmsnutt.I likhet med X100T har den ND-filter som dämpar ljusgenomsläppningen och möjliggör korta slutartider och full bländaröppning. Om inte det räcker så finns elektroniska slutartider ner till 1/32 000 sekund – och tack vare en hastighet på 8 bilder i sekunden så kan man få förbluffande skarpa bilder av rörliga motiv.

Klassledande bildkvalitet

Vilket leder oss till bildkvaliteten. Jag var lite nyfiken på om kamerans sju år gamla 32-millimeterare var tillräckligt skarp för att göra en X-Trans-sensor med 24 Mp rättvisa.Objektivet är fortfarande lite mjukare än jag föredrar med full bländare, och det finns även synlig vinjettering i hörnen. Men båda är marginella vid bländare 2,8 och därifrån och upp till f11 är skärpan fenomenalt bra.Den är inte lika kirurgiskt skarp som de bästa Fujinon-objektiven på X-T2 kan vara – eller Sony a7r II med 35 mm/f1,4 – men den slår Sony RX100V, Nikon Coolpix A och Sony RX1r II när det gäller färger, dynamik och brus.Brusomfånget är så beskedligt vid hög ljuskänslighet att man utan problem kan gå upp till ISO 6400, till och med ISO 12800 är fullt användbart. Eftersom kornbruset är så finkornigt och färgbruset så beskedligt.Jämfört med X100T ger de extra pixlarna en märkbart bättre detaljskärpa (precis som förväntat) men också mer djup i bilderna.Bilddynamiken är fullt i klass med det bästa vi har sett från X-Pro2 och X-T2, alltså lika bra som de ovan nämnda fullformatkamerorna från Sony och Nikon.X100F har den finaste och mest tilltalande färgbalansen av alla X100-versionerna, med ytterst jämna toner och bra färgdjup. Som vanligt med moderna Fuji-kameror finns det filmsimuleringar som Velvia och Provia – för att inte glömma min favorit: Acros-läget. Det skapar svartvita bilder med mjukare gråtoner och djupare svärta, och man kan lägga in gul, röd eller grön filtereffekt för att anpassa tonaliteten för landskap eller porträtt.

Vår åsikt

Få kameror är lika givande att använda som X100F. Man behöver inte ens vara särskilt duktig för att få fina bilder, men man blir en bättre fotograf genom att använda Fujifilm-kameran. Eftersom den inspirerar till mer fotografering, trots att – eller kanske på grund av – att den bara har en enda brännvidd. Och ingen zoom. Här är det inte bara designen som är lockande, sökaren, autofokusen, skötseln och bildkvaliteten är förstklassig. Det är egentligen bara det högre priset som är negativt.[gallery ids="66274,66275,66276,66277,66278,66279,66280"]
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 49:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie
Bästa pris på Fujifilm X100F
Pricerunner.se är en kommersiell partner till ljudochbild.se. De levererar uppdaterade priser, prisjämförelser och produktinformation.

Fujifilm X100F
Typ: Kompaktkamera 24 Mp APS-C-sensor
Optik: Fujinon 23 mm/f2,0 (motsv 35 mm)
Skärm: 3-tums LCD, 1 Mp
Sökare: 2,36 Mp hybrid
Egenskaper: X-Trans CMOS III, 1080p-video, ISO 51 200, wifi, 1/32 000 s, 8 bilder/s, 91 fokuspunkter, styrpinne, 390 bilder/laddning

Pris: 14000,-

Har du något att tillägga?

Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.
test
Nikon Z6

Fullträff med fullformat

Billigast är bäst i Nikons nya Z-serie med systemkameror.

High End Mässan 2019

Årets mässa bjöd på det mesta av det bästa inom ljud för kräsna öron.

2019 års Panasonic-TV får Dolby Vision och HDR10+

Det är bara den allra billigaste TV-modellen som inte får vara med när Panasonic rullar ut bättre HDR-format. Och Dolby Atmos.

grupptest
Seks 55-tums 4K med HDR-videokvalitet

En bra andra-TV

På jakt efter en billig extra-TV? Nu när butikerna tömmer sina lager på förra årets modeller kan du göra riktiga klipp!

Trådlös McIntosh-soundbar

Här är en soundbar-högtalare som tror att den är en hel anläggning.

Sluten toppmodell och förstärkare från Focal

Den fantastiska hörluren Utopia har fått ett slutet alternativ i form av Stellia. Och så släpper Focal hörlursförstärkaren Arche.

Recension
The Predator (2018)

Skugga från det förflutna

Inte en remake, utan en misslyckad fortsättning och en trist hyllning till originalet från 1987.

Recension
The Truth Matters

Mörkläggningen om kriget i Irak

Bush-administrationen ljög medvetet om orsakerna till andra Irak-kriget – och pressen lät bli att ställa dem till svars.

Recension
Peppermint

Fullständigt ointressant

Blodtörstig Jennifer Garner i blodfattig actionklyscha.

Recension
BlacKkKlansman

En politisk ­knytnäve!

Spike Lee levererar en av sina bästa filmer – om rashat förr och nu.

Släpp lös musiken

Genom att jorda högtalarna har Audiovector lyckats förbättra ljudet.

16x-zoom från Olympus

Kompakt 12–200 mm-objektiv.

test
Nokia 5.1 Plus

Billig Nokia ­överraskar en smula

På flera områden är Nokia 5.1 Plus bättre än man kan förvänta sig för pengarna. Fast ett par kompromisser kommer man inte undan.

test
Audeze Mobius

Utanför huvudet-upplevelse

Audezes lyx-headset bryter mot en av de grundläggande reglerna för hörlurar. Och låter bra!

Bättre skärmkalibrering

Datacolor har förbättrad Spyder-kalibreringen.

Tre nya specialobjektiv från Leica

Så här ser de alltså ut, de tre specialobjektiven som Leica lanserat till M-systemet.

Recension
Velvet Buzzsaw

Konstnärligt mord!

En ganska så misslyckad genreblandning av ironisk satir och slasher-rysare.

grupptest
6 trådlösa hörlurar

Trådlöst ljud ­ på allvar

Hörlurar för dig som tar ljudkvaliteten seriöst men inte vill bli helt ruinerad på kuppen.

grupptest
5 pickuper i budgetklassen

Den viktigaste delen

En ny och bättre pickup är det enklaste och bästa sättet att få bättre ljud.

Utomhus- och inbyggda högtalare från Sonos

Tillsammans med Sonance har de tagit fram serien, speciellt lämplig för nya Amp.

test
Denon CEOL N10

Bonsai-stereo

Denons dvärgstereo utmanar Sonos högtalare och soundbar på deras hemmabana.

grupptest
5 gaming-PC i premiumklassen

Fem häftiga

Det behövs bra grejor när det ska spelas. Vi har gett oss ut på slagfältet med fem bärbara datorer som inte bangar för något.

test
Marantz NA6006

Utsökt spelare med vital brist

Den här nätverksspelaren är lättskött, spelar det mesta och låter jättebra. Men de som strömmar högupplöst musik blir besvikna.

De första bilderna från Lumix S1R

Vi har fotograferat med Panasonics flaggskepp, som kan ta bilder med uppemot till 187 Mp!

Sonus faber går in i väggen

Nu kommer italienarna med lanserar in-wall-högtalare.

Fler Pentax-objektiv

I väntan på nya kameror kan vi glädja oss åt två nya vidvinkelobjektiv.

Hörlurar för battle-spel

Logitech har utvecklat helt ny ljudteknik speciellt för battle-spel.

test
Ring Stick Up Cam Wired

Smidig övervakning som kostar

Man har inte mycket nytta av Ring Stick Up Cam Wired utan ett abonnemang, som gör att Ring laddar upp videofilmerna till molnet.