annonse
annonse

Engelholm Audio Solo M

Helt Solo

High-end från Karlskrona - kan det verkligen stämma? Jo, när kunnandet finns där blir resultatet också riktigt lyckat

Ljud & Bild tycker

Öppenheten Musikupplevelsen Alternativ design
Pris Alternativ design

Produkter i små antal från små firmor är – i stark motsats till vad folk ofta går och tror – närmast det som bär hela high-end marknaden. Inte ens de allra största firmorna säljer i riktigt stora antal. Det finns fantastiskt mycket kunnande och fantastiskt mycket idéer ute i världen, och många ger sig bara helt sonika på att realisera sina idéer i egen regi. Det ger små serier och exklusiva produkter, som i många fall också är verkligt bra.

Dock, går man runt på mässor som t.ex. Münchenmässan får man också lov att verkligen se mångfalden av folks visioner om hur man får fram “det perfekta ljudet”. Många är kallade, men inte alla är utvalda, om man skulle travestera Bibeln.  Det är trots allt inte alla som lyckas lika bra. Men mångfalden är där.

Prototyper
För två år sedan visade Engelholm upp en prototyp på den stora modellen Solo på just Münchenmässan. Man hade fått byggt ett rum nere i den öppna arean, arbetat ordentligt med att akustikoptimera rummet och bjöd på en respektingivande ljudupplevelse som många initierade lade märke till och bockade av som högst intressant på sina listor. Det ledde t.ex. till en synnerligen uppskattande test på den färdiga Solo i ett tyskt magasin i våras.

På årets Sweetspot i Jönköping spelade Engelholm på Solo i ett litet rum och med högtalarna långt ut i rummet. Det borde inte gått bra, men det gjorde det. En smart och enkel akustikreglering fick rummet att fungera och tillät högtalarna att visa en hel del av sitt kunnande. Det lät helt enkelt efter omständigheterna verkligt bra. Emellertid kom Pär Engelholm fram och bad mig komma med in i ett annat rum. “Nu ska du få se något hemligt”, sade han, och visade upp en mock-up på en mindre Solo-modell. “Snart helt klar”, sade han, det är bara lite finputsning kvar.

Ett par månader senare erbjöds jag bli den första att testa denna nya Solo M (M står för Mini!), som modellen kom att heta. Det finns även planer om en Solo L, som alltså ska bli större än Solo – Hjälp! Nyfiken som jag är, tackade jag genast ja.

Band och keramik
Här kan vi passande berätta lite data om Solo M, som anges vara en tvåvägs golvhögtalare. Bestyckningen är fyra keramiska bas/mellanregisterelement med talspole av titan med 25 mm överhäng. Dessa fyra kompletteras av en stor banddiskant. I delningsfiltret är kondensatorerna av axialtyp av metalliserad poplypropylen och utformade för att ha största möjliga mekaniska stabilitet. Cross Coil spolarna är lindade på trä för ännu högre stabilitet. Här sitter även metalloxidmotstånd som inte har någon induktans och är stabila i sitt motstånd.

Kabinettet är i verkligt snyggt träarbete med front, bakpanel och sidopanelerna vid diskanten i ek eller valnöt. Resten är klätt i vit eller svart läder. Man studsar lite först över utseendet, men placerade i rummet har jag fått uppskattande kommentarer även från icke initierade om att de ser riktigt fräscha ut. Egentligen är de visuellt kanske inte min personliga kopp te, men under testens gång har till och med jag fått erkänna att det inte ser så dumt ut.

De är rätt stora, 145x22x40 cm, frekvensgången uppges till 35 Hz – 40 kHz och känsligheten till 92 dB. Impedansen anges till 8 ohm och sägs inte gå under 7.1 ohm. Det är högst medvetet från konstruktörerenas sida, då de gärna vill att högtalaren också ska kunna drivas av en lågwattig rörförstärkare.

Rör har provats, och även med en lågwattig klass-A transistorförstärkare. På ett eller annat sätt kändes det nästan ännu mer rätt än med det mer wattvåldsamma transistorsteget jag började testa med. Eller, det gick i varje fall särdeles utmärkt även med färre watt – dock handlade det även här också om verkliga kvalitetswatt.

Terminalerna är WBT och stativen är frästa ur block av en ljudmässigt(!) noga utvald aluminiumlegering. Fötterna kommer från Finite Elemente.

Och det blev musik…
Jag fick besök av Pär Engelholm och Anders Andersson (mannen bakom hela Solo-projektet) själva när högtalarna skulle levereras. De kom med dem, vi ställde upp på ett ungefär och började spela. Lite småjusteringar medan elektroniken, som stått utan ström flera dagar då en annan test gjorts, långsamt värmde upp.

Det blev en uppställning som vi var överens om skulle arbetas med, men ändå kom vi nästan direkt in på att spela musik och plockade fram olika skivor som vi gärna ville presentera för varandra. Det gick med andra ord musik i det med en gång. Det är alltid ett gott tecken. Pär presenterade mig bland annat för den lysande skivan Live à Fip med Musica Nuda, en enastående upplevelse. Jag kontrade med exempelvis It’s a Hard World med Supertramp från skivan Some Things Never Change, som de båda genast fotograferade omslaget på för att kunna införskaffa till samlingen. Den skivan har jag i min tur fått tipsad av Lars Kristensen från Nordost och Raidho. Det är en av fördelarna med det här yrket, man presenteras för en massa spännande musik man säkert annars hade missat.

Location, location, location
Någon dag senare var det dags för uppställning på riktigt. Som Pär Engelholm själv säger: Högtalare är som fastigheter, location, location, location. När vi talar high-end handlar det inte om att anpassa högtalarna till rummet utan att anpassa rummet till högtalarna. Om du parkerar 300.000 kr i rummet vill du väl också att det ska presentera sig så bra som möjligt? Solo M krävde lite flyttning runt i rummet. Den kan klangmässigt kännas lite slank när den inte får lov att smarbeta med rummet på rätt sätt. Men, när den står rätt upplever i varje fall jag klangbalansen i högtalaren som fyllig och mycket tilltalande och äkta. När jag var nöjd med resultatet hade de hamnat dryga halvmetern längre bak än när grabbarna från Engelholm Audio var på besök, aningen tätare ihop och med bara en smula toe-in.

För det låter sannerligen inte likadant överallt i rummet. Även om du inte har high-end högtalare bör du unna dig att göra experiment med var högtalarna står i rummet. Ibland kan centimetrar görs stor skillnad, ibland handlar det mer om decimetrar. Och se till att högtalarna står lika både i lodlinje, i vinkling och i avstånd till lyssningspositionen. Hör du ingen skillnad alls har du förmodligen ett allvarligt problem i hur din anläggning är sammansatt…

Häpnadsväckande öppenhet
Det är några saker man direkt lägger märke till. Jag har hört den här diskanten förr i andra högtalare, men att den kunde prestera på det här planet hade jag ingen aning om. Pär och Anders har lyckats skapa ett underverk av upplösning och precision med en öppenhet och en närvarokänsla i diskanten som är häpnadsväckande, med tanke på hur jag hört elementet tidigare. Jo, det har i och för sig låtit bra, men det har ändå känts som att det borde finnas mer att hämta i elementet. Jag tror att det som fanns – och här skulle jag gärna nästan säga “och lite till som låg ännu mer gömt” – har lockats fram i dagsljuset på Solo M. Verkligt bra jobbat.

Det andra man lägger märke till är det stabila perspektivet och att höjden är precis som jag tycker den ska vara. Musikerna upplevs med närhet och rätt fysisk storlek, en känsla av artisterna blir levande och ter sig tredimensionella – och rösterna kommer från rätt höjd. Det ger nerv till återgivningen och gör det intressant att lyssna. Solo M är väldigt bra på att få dig att lyssna. Det gör att skivor ofta blir angelägna även om du bara satt på en skiva i bakgrunden för att slölyssna. Jag slösatte på en gammal skiva med PJ Harvey som jag nyss köpt. Helt plötsligt satt jag ändå på bästa lyssningsplatsen och fann mig intensivlyssna på duetterna med Thom Yorke. Det är så det ska fungera och ett mycket gott betyg till Solo M.

Klassiska utmaningar
Jag roade mig med att prova några av mina klassiska skivor som kräver en exceptionell upplösning och en harmoni över hela frekvensbandet för att blomma ut. Det är musik som skiljer agnarna från vetet när det handlar om högtalare. En specialare är spår 12 från High Fideliy Reference CD 78, J. S. Bach – Concerto For Harpsichord And Strings, BWV 1054, D Major, 1. mov. Här är cembalon en känslig mittpunkt i hela konserten, men via Solo M ligger den mitt i prick i både nivå och placering i ljudbilden. Här finns inga tendenser till att den blir sluten och bara upplevs som ett skrammel i ljudbilden – och det är inte alls ovanligt, det har jag råkat ur för även på högtalare av i övrigt riktigt hög klass.

Spår 11 på samma skiva, H. Schülz – Psalm 19, Die Himmel Erzählen Die Ehre Gottes, är körmusik med ackompangemang. Det hela kan låta från bara vackert men lite platt till att vara en enastående upplevelse med rum och verkligt urskiljbara stämmor som vackert väver sig samman med ackompangeringen. Solo M lyckas verkligt bra med att förmedla en upplevelse som en gammal körsångare i högsta grad kan ta till sig. Det är en speciell känsla att sjunga i en kör och när det fungerar, som med Solo M, upplever man även som åhörare denna känsla.

High-end
Jag köpte en trave skivor när Falkenbergs Bibliotek sålde ut. Min kompis bibliotekarien köpte åt mig efter en lista – naturligtvis efter att han först köpt själv… Men jag fick ändå fatt på en massa kul. Jag spelade en del av skivorna i sommarstugan, där jag har en anläggning “som folk har mest”, fast ändå inte så illa. När jag kom hem och spelade Sigur Ros via Solo M undrade jag dock om det verkligen var samma skiva. Det kommer så ofattbart mycket mer information ut ur högtalarna, så till och med folk som tycker att Sigur Ros är rätt irriterande musik via en “vanlig” anläggning blir fascinerade. Det är en av de saker som bra high-end kan, i det här fallet alltså Solo M.

Och är det inte just det vi letar efter? Men, det får du också betala för att få. Problemet för de flesta är att de inte får möjligheten att uppleva hur det kan låta, eller ens kan ta möjligheten till sig när den uppstår. För det är en konst att äntligen komma dit där man som lyssnare kan slappna av och gå förbi alla förväntningar och alla heliga kor och istället ta till sig det man hör, ta till sig själva upplevelsen och njuta av musiken. Det är dit Solo M hjälper dig att komma. Jag har njutit i fulla drag av att ha haft nöjet att ha Solo M på besök, det har varit en synnerligen omtyckt gäst i lyssningsrummet.

Dyrt och exklusivt
Solo M är en dyr och exklusiv högtalare som bokstavligt talat bara är för de få. Men den levererar onekligen varan och är ett starkt bud för den som är ute efter en riktig high-end högtalare som kan ge en musikupplevelse som kan få håren på armarna att resa sig. Och är man ute efter en sådan är det ett måste att lyssna själv på alternativen – vilket man för övrigt egentligen alltid ska oavsett vad det är man tänker köpa när det handlar om ljudåtergivning.

Solo M kan du t.ex. avlyssna på diverse utställningar runt om i Sverige. Första möjligheten är på Opalen i Göteborg helgen 15-16 september.

Produkter i små antal från små firmor är - i stark motsats till vad folk ofta går och tror - närmast det som bär hela high-end marknaden. Inte ens de allra största firmorna säljer i riktigt stora antal. Det finns fantastiskt mycket kunnande och fantastiskt mycket idéer ute i världen, och många ger sig bara helt sonika på att realisera sina idéer i egen regi. Det ger små serier och exklusiva produkter, som i många fall också är verkligt bra. Dock, går man runt på mässor som t.ex. Münchenmässan får man också lov att verkligen se mångfalden av folks visioner om hur man får fram "det perfekta ljudet". Många är kallade, men inte alla är utvalda, om man skulle travestera Bibeln.  Det är trots allt inte alla som lyckas lika bra. Men mångfalden är där. Prototyper För två år sedan visade Engelholm upp en prototyp på den stora modellen Solo på just Münchenmässan. Man hade fått byggt ett rum nere i den öppna arean, arbetat ordentligt med att akustikoptimera rummet och bjöd på en respektingivande ljudupplevelse som många initierade lade märke till och bockade av som högst intressant på sina listor. Det ledde t.ex. till en synnerligen uppskattande test på den färdiga Solo i ett tyskt magasin i våras. På årets Sweetspot i Jönköping spelade Engelholm på Solo i ett litet rum och med högtalarna långt ut i rummet. Det borde inte gått bra, men det gjorde det. En smart och enkel akustikreglering fick rummet att fungera och tillät högtalarna att visa en hel del av sitt kunnande. Det lät helt enkelt efter omständigheterna verkligt bra. Emellertid kom Pär Engelholm fram och bad mig komma med in i ett annat rum. "Nu ska du få se något hemligt", sade han, och visade upp en mock-up på en mindre Solo-modell. "Snart helt klar", sade han, det är bara lite finputsning kvar. Ett par månader senare erbjöds jag bli den första att testa denna nya Solo M (M står för Mini!), som modellen kom att heta. Det finns även planer om en Solo L, som alltså ska bli större än Solo - Hjälp! Nyfiken som jag är, tackade jag genast ja. Band och keramik Här kan vi passande berätta lite data om Solo M, som anges vara en tvåvägs golvhögtalare. Bestyckningen är fyra keramiska bas/mellanregisterelement med talspole av titan med 25 mm överhäng. Dessa fyra kompletteras av en stor banddiskant. I delningsfiltret är kondensatorerna av axialtyp av metalliserad poplypropylen och utformade för att ha största möjliga mekaniska stabilitet. Cross Coil spolarna är lindade på trä för ännu högre stabilitet. Här sitter även metalloxidmotstånd som inte har någon induktans och är stabila i sitt motstånd. Kabinettet är i verkligt snyggt träarbete med front, bakpanel och sidopanelerna vid diskanten i ek eller valnöt. Resten är klätt i vit eller svart läder. Man studsar lite först över utseendet, men placerade i rummet har jag fått uppskattande kommentarer även från icke initierade om att de ser riktigt fräscha ut. Egentligen är de visuellt kanske inte min personliga kopp te, men under testens gång har till och med jag fått erkänna att det inte ser så dumt ut. De är rätt stora, 145x22x40 cm, frekvensgången uppges till 35 Hz - 40 kHz och känsligheten till 92 dB. Impedansen anges till 8 ohm och sägs inte gå under 7.1 ohm. Det är högst medvetet från konstruktörerenas sida, då de gärna vill att högtalaren också ska kunna drivas av en lågwattig rörförstärkare. Rör har provats, och även med en lågwattig klass-A transistorförstärkare. På ett eller annat sätt kändes det nästan ännu mer rätt än med det mer wattvåldsamma transistorsteget jag började testa med. Eller, det gick i varje fall särdeles utmärkt även med färre watt - dock handlade det även här också om verkliga kvalitetswatt. Terminalerna är WBT och stativen är frästa ur block av en ljudmässigt(!) noga utvald aluminiumlegering. Fötterna kommer från Finite Elemente. Och det blev musik... Jag fick besök av Pär Engelholm och Anders Andersson (mannen bakom hela Solo-projektet) själva när högtalarna skulle levereras. De kom med dem, vi ställde upp på ett ungefär och började spela. Lite småjusteringar medan elektroniken, som stått utan ström flera dagar då en annan test gjorts, långsamt värmde upp. Det blev en uppställning som vi var överens om skulle arbetas med, men ändå kom vi nästan direkt in på att spela musik och plockade fram olika skivor som vi gärna ville presentera för varandra. Det gick med andra ord musik i det med en gång. Det är alltid ett gott tecken. Pär presenterade mig bland annat för den lysande skivan Live à Fip med Musica Nuda, en enastående upplevelse. Jag kontrade med exempelvis It's a Hard World med Supertramp från skivan Some Things Never Change, som de båda genast fotograferade omslaget på för att kunna införskaffa till samlingen. Den skivan har jag i min tur fått tipsad av Lars Kristensen från Nordost och Raidho. Det är en av fördelarna med det här yrket, man presenteras för en massa spännande musik man säkert annars hade missat. Location, location, location Någon dag senare var det dags för uppställning på riktigt. Som Pär Engelholm själv säger: Högtalare är som fastigheter, location, location, location. När vi talar high-end handlar det inte om att anpassa högtalarna till rummet utan att anpassa rummet till högtalarna. Om du parkerar 300.000 kr i rummet vill du väl också att det ska presentera sig så bra som möjligt? Solo M krävde lite flyttning runt i rummet. Den kan klangmässigt kännas lite slank när den inte får lov att smarbeta med rummet på rätt sätt. Men, när den står rätt upplever i varje fall jag klangbalansen i högtalaren som fyllig och mycket tilltalande och äkta. När jag var nöjd med resultatet hade de hamnat dryga halvmetern längre bak än när grabbarna från Engelholm Audio var på besök, aningen tätare ihop och med bara en smula toe-in. För det låter sannerligen inte likadant överallt i rummet. Även om du inte har high-end högtalare bör du unna dig att göra experiment med var högtalarna står i rummet. Ibland kan centimetrar görs stor skillnad, ibland handlar det mer om decimetrar. Och se till att högtalarna står lika både i lodlinje, i vinkling och i avstånd till lyssningspositionen. Hör du ingen skillnad alls har du förmodligen ett allvarligt problem i hur din anläggning är sammansatt... Häpnadsväckande öppenhet Det är några saker man direkt lägger märke till. Jag har hört den här diskanten förr i andra högtalare, men att den kunde prestera på det här planet hade jag ingen aning om. Pär och Anders har lyckats skapa ett underverk av upplösning och precision med en öppenhet och en närvarokänsla i diskanten som är häpnadsväckande, med tanke på hur jag hört elementet tidigare. Jo, det har i och för sig låtit bra, men det har ändå känts som att det borde finnas mer att hämta i elementet. Jag tror att det som fanns - och här skulle jag gärna nästan säga "och lite till som låg ännu mer gömt" - har lockats fram i dagsljuset på Solo M. Verkligt bra jobbat. Det andra man lägger märke till är det stabila perspektivet och att höjden är precis som jag tycker den ska vara. Musikerna upplevs med närhet och rätt fysisk storlek, en känsla av artisterna blir levande och ter sig tredimensionella - och rösterna kommer från rätt höjd. Det ger nerv till återgivningen och gör det intressant att lyssna. Solo M är väldigt bra på att få dig att lyssna. Det gör att skivor ofta blir angelägna även om du bara satt på en skiva i bakgrunden för att slölyssna. Jag slösatte på en gammal skiva med PJ Harvey som jag nyss köpt. Helt plötsligt satt jag ändå på bästa lyssningsplatsen och fann mig intensivlyssna på duetterna med Thom Yorke. Det är så det ska fungera och ett mycket gott betyg till Solo M. Klassiska utmaningar Jag roade mig med att prova några av mina klassiska skivor som kräver en exceptionell upplösning och en harmoni över hela frekvensbandet för att blomma ut. Det är musik som skiljer agnarna från vetet när det handlar om högtalare. En specialare är spår 12 från High Fideliy Reference CD 78, J. S. Bach - Concerto For Harpsichord And Strings, BWV 1054, D Major, 1. mov. Här är cembalon en känslig mittpunkt i hela konserten, men via Solo M ligger den mitt i prick i både nivå och placering i ljudbilden. Här finns inga tendenser till att den blir sluten och bara upplevs som ett skrammel i ljudbilden - och det är inte alls ovanligt, det har jag råkat ur för även på högtalare av i övrigt riktigt hög klass. Spår 11 på samma skiva, H. Schülz - Psalm 19, Die Himmel Erzählen Die Ehre Gottes, är körmusik med ackompangemang. Det hela kan låta från bara vackert men lite platt till att vara en enastående upplevelse med rum och verkligt urskiljbara stämmor som vackert väver sig samman med ackompangeringen. Solo M lyckas verkligt bra med att förmedla en upplevelse som en gammal körsångare i högsta grad kan ta till sig. Det är en speciell känsla att sjunga i en kör och när det fungerar, som med Solo M, upplever man även som åhörare denna känsla. High-end Jag köpte en trave skivor när Falkenbergs Bibliotek sålde ut. Min kompis bibliotekarien köpte åt mig efter en lista - naturligtvis efter att han först köpt själv... Men jag fick ändå fatt på en massa kul. Jag spelade en del av skivorna i sommarstugan, där jag har en anläggning "som folk har mest", fast ändå inte så illa. När jag kom hem och spelade Sigur Ros via Solo M undrade jag dock om det verkligen var samma skiva. Det kommer så ofattbart mycket mer information ut ur högtalarna, så till och med folk som tycker att Sigur Ros är rätt irriterande musik via en "vanlig" anläggning blir fascinerade. Det är en av de saker som bra high-end kan, i det här fallet alltså Solo M. Och är det inte just det vi letar efter? Men, det får du också betala för att få. Problemet för de flesta är att de inte får möjligheten att uppleva hur det kan låta, eller ens kan ta möjligheten till sig när den uppstår. För det är en konst att äntligen komma dit där man som lyssnare kan slappna av och gå förbi alla förväntningar och alla heliga kor och istället ta till sig det man hör, ta till sig själva upplevelsen och njuta av musiken. Det är dit Solo M hjälper dig att komma. Jag har njutit i fulla drag av att ha haft nöjet att ha Solo M på besök, det har varit en synnerligen omtyckt gäst i lyssningsrummet. Dyrt och exklusivt Solo M är en dyr och exklusiv högtalare som bokstavligt talat bara är för de få. Men den levererar onekligen varan och är ett starkt bud för den som är ute efter en riktig high-end högtalare som kan ge en musikupplevelse som kan få håren på armarna att resa sig. Och är man ute efter en sådan är det ett måste att lyssna själv på alternativen - vilket man för övrigt egentligen alltid ska oavsett vad det är man tänker köpa när det handlar om ljudåtergivning. Solo M kan du t.ex. avlyssna på diverse utställningar runt om i Sverige. Första möjligheten är på Opalen i Göteborg helgen 15-16 september.
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 39:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie

Engelholm Audio Solo M
Tvåvägs golvhögtalare
Frekvensområde 35 Hz - 40 kHz
Känslighet 92 dB
Impedans 8 ohm
Mått 145x22x40 cm

298.000 kr

www.engelholmaudio.com

Pris: 298.000 kr,-

Alltid uppdaterad!

Fri tillgång till Ljud & Bild i en månad

0:-