EOS-600D-oppslag

Test av Canon EOS 600D

Amatörens dröm

Att välja kamera har aldrig varit svårare. Samtidigt som hög bildkvalitet aldrig har varit billigare. Fast ibland kan det löna sig att betala lite extra.

Plus

Hög upplösning.
Bra skärpa.
Lättanvänd.

Minus

Ingen autofokus på video.
Synlig optisk förvrängning i kit-objektivet.

Fler och fler köper spegelreflexkameror. Och det är inte så konstigt. Bildkvaliteten är fortfarande överlägsen kompaktkamerorna. Det enda hotet mot spegelreflexerna tycks vara de nya hybriderna utan spegel, som förväntas öka markant de närmaste åren.

Storleken är både en fördel och en nackdel för spegelreflexerna. En nackdel eftersom kameran tar mer plats och kan kännas klumpig att bära runt på, i synnerhet eftersom zoomobjektiv har en förmåga att vara ganska så stora. Fördelen är att det finns gott om plats för händerna och för knappar, rattar och framför allt en bra optisk sökare. Som är överlägsen vilken skärm som helst i bra belysning. Och som ger spegelreflexerna en betydande fördel i kampen om kunderna i förhållande till de spegellösa hybridkamerorna som oftast saknar sökare eller har LCD-sökare (som Panasonic Lumix G2 och GH2).

Tillsammans med Nikon dominerar Canon marknaden för systemkameror, och Canons billiga EOS-modeller har varit populära alternativ på den mer budgetvänliga änden av prisskalan ända sedan EOS 300D kom 2003. Nya EOS 600D är det senaste tillskottet och ser vid första anblicken ut precis som föregångaren 550D – som fortfarande går att köpa. Rent tekniskt är 600D samma kamera som 550D, med samma 18-megapixlars bildsensor och HD-video som vi testade med gott resultat för ett år sedan.

Små och stora förbättringar
Canon har dock gjort ett par förändringar till det bättre. Den mest synliga är en vrid- och vändbar, högupplöst skärm som lånats från den mer påkostade EOS 60D. Zoomobjektivet 18–55 mm (motsvarar 28,8–88 mm i 35-mm-format) har förbättrats med ny och mer kompakt design. Den optiska konstruktionen är dock inte förändrad.

Funktionerna är utökade. Nu går det till exempel att styra separata blixtar trådlöst direkt från kameran. Canon har också stoppat in fler kreativa filter som man kan utnyttja som bildeffekter, och 600D har äntligen fått smartare val av motivprogram när man använder automatiskt exponeringsprogram – märkt med A+ i grönt på funktionsratten på ovansidan.

1080p HD-video
För nybörjare kan funktionsguiden som visas på skärmen vara praktisk. Där berättas det kort om vad vald inställning gör, och man kan klicka sig vidare i menyerna för att göra ändringar. Enkelt och bra. Canon har också infört videosnuttar, där man tar korta sekvenser på 2, 4 eller 8 sekunder som kameran sedan sätter ihop till en längre film utan avbrott. Denna kan sedan förses med musik om man vill, och allt görs direkt i kameran, utan datorprogram.

600D:s har inte kontinuerlig autofokus när man filmar. Antingen får man ställa in fokus innan eller så får man göra det manuellt. Man kan också trycka ned utlösarknappen till hälften, men då hör man ett surrande på filmerna. Det går för övrigt att zooma digitalt i full-HD-upplösning (1080), från 3x till 10x zoom. Man trycker på DISP-knappen på ovansidan och använder knapparna på baksidan för att zooma in eller ut.

Användning
Som vanligt använder man skärmen i Live View-läge när man filmar. Den optiska sökaren är mörklagd eftersom spegeln måste lyftas upp när sensorn spelar in. Filmerna lagras med 25 eller 24 bildramar per sekund i 1080p-upplösning eller med 50 bildramar i 720-upplösning. Precis som i 550D kan sekvenserna vara maximalt 29 minuter och 59 sekunder långa.

Man ser det inte men 600D är pyttelite större än 550D överallt. Handgreppet är ändrat till det bättre och är nu mer bekvämt för fullvuxna händer. Trots storleken gör den relativt låga vikten kameran behändig, och tack vare föredömligt överskådlig placering av knappar och rattar tar det inte långt tid att lära sig hitta bland alla funktioner. Den vridbara skärmen är framför allt praktisk när man filmar, eftersom man kan hålla kameran som en videokamera, gärna i höfthöjd. Sensorn under sökarokularet, som stänger av Live-View när man lyfter 550D till ökat, finns inte på 600D. I stället är den ersatt av en knapp, vilket är en mycket mer praktisk lösning.

Bildkvalitet
I praktiken är det ingen märkbar skillnad i bildkvalitet mot 550D, så de som har en sådan måste inte byta ut den mot en 600D. Inte heller den nya versionen av kit-zoomobjektivet utgör någon väsentlig förbättring. Det enda jag kunde skymta i testbilderna var möjligtvis en förbättrad antireflexbehandling (coating) som dämpade färgbrytningar på ett bra sätt.

Likheterna med 550D – och även den betydligt mer påkostade 60D – är påfallande. Det finns inte mycket bildstörningar att tala om. Man måste ta sig över ISO 1600 för att kornbrus ska börja synas. Och till och med då är bildfilerna fullt användbara även i stora förstoringar. Även om man kan se svaga färgstörningar och lite grövre brus vid ISO 3200 är bildfilerna fullt användbara till A3-utskrifter.

Vid ISO 6400 och 12800 är korn- och färgbruset så grovt att man bör hålla sig till mindre bildstorlekar. Fast om man är duktig på efterbehandling går det att rädda även de bildfilerna.

Färgåtergivningen har inte ändrat sig påtagligt sedan vårt test av 550D. Färgåtergivningen är relativt neutral med standardinställningarna, men JPEG-kopiorna blir lite övermättade med standardinställningarna. Detta är något som många fotografer gillar, det får nämligen bilderna att se lite extra levande ut, men det passar inte till porträtt eftersom hudtoner blir i rödaste laget. Som alltid rekommenderar vi att man dämpar färgerna i inställningsmenyn eller väljer porträttläget som även i 600D ger finare hudtoner.

Ljusmätningen fungerar som förväntat i i stort sett alla sammanhang, men den har (precis som i så många digitalkameror) en liten tendens att överexponera motiv med hög kontrast. I starkt ljus kan det därför vara smart att dämpa med exponeringskompensation på exempelvis ett halvt steg.

Bildhastigheten är inte högre än 3,7 bilder per sekund, men tack vare den snabba autofokusen i bra ljus kan man få skarpa bildserier. Det uppgraderade objektivet är inte skarpare än sin föregångare. Men inte dåligt alls. Skarpast är det i centrum av bildytan på stor bländaröppning, men skärpan blir bättre även i hörnen om man bländar ned med f/5,6 till f/8. Det gäller egentligen alla brännvidder, men tänk på att det finns märkbar tunnformig förvrängning och ljusförluster i hörnen (vinjettering) vid 18 mm vidvinkel.

EOS 600D är förhållandevis enkel att filma med. Förutom den praktiska vridbara skärmen kan man se fram emot en väldigt hög HD-video­­kvalitet i 1080p som är skarpare och mer detaljerad än med många HD-videokameror. Man ska akta sig för att autofokusera eftersom fokusmotorn väsnas en del, och är man allergisk mot det klassiska flimret när man panorerar med 25 eller 24 bildramar/s så kan man med fördel filma i 720-upplösning med 50 bildramar per sekund. Då försvinner flimret, men på bekostnad av upplösningen. En bonus är dock att bildfilerna blir mindre och lättare att ha med att göra, särskilt om man redigerar på en bärbar dator.

Slutsats
Canon EOS 600D är en oerhört användbar kamera för alla. Åtminstone de som vill ha en hög bild- och videokvalitet från en kamera som man inte behöver vara kärnfysiker (eller yrkesfotograf) för att kunna använda. Även om det inte har skett några märkbara framsteg i bildkvalitet sedan förra generationen (EOS 550D) håller funktionsnivån hög klass.

600D är en av de mest avancerade amatörkamerorna vi har testat, men det betyder inte att den är komplicerad att använda. Och med marknadspriser som närmar sig 7 000 kronor – med zoomobjektiv – är EOS 600D ett av de bästa köpen som finns bland spegelreflexer för under 10 000 kronor.


Kommentarer