Jag tycker att en ljudanläggning ska presentera musiken på ett så trovärdigt sätt som möjligt. Vad den än kostar handlar det om att skapa en illusion av verkligheten. Det finns däremot många olika vägar att gå, och även om en budget på 30 000 kronor måste sägas vara förbehållen hifi-entusiaster så innebär den att man måste ta hänsyn till kompromisserna. Varje enskild komponent måste väljas med omsorg och ofta måste delarna matchas så att de kompletterar de övrigas styrkor och svagheter. Den här gången har jag försökt få till något som kan återge den mesta musiken bra. Jag har dock inte satsat på det mest strömstarka, så den här anläggningen är inte bara något för stenhårda rockare. I stället är tanken att den ska kunna återge akustisk musik på ett upplöst och trivsamt sätt.

Ljudkällan
Jag utgår från musikströmmaren från Marantz, NA7004, som jag föll pladask för när jag testade den i förra numret. Det är en intressant apparat med stora möjligheter. Här finns USB-port och optisk och koaxial digitalingång, plus optisk och koaxial digitalutgång, utöver vanlig RCA. Men det är nätverksanslutningen som gör NA7004 så spännande. Koppla in en nätverkskabel så får du tillgång till hela musiksamlingen i nätverket, oberoende av om den ligger på datorn eller en nätverkshårddisk. Du bläddrar bland låtarna i teckenfönstret. Apple AirPlay finns också inbyggt.

Marantz-spelaren har dessvärre sina brister. Bland annat stöder den inte AIFF eller Apple Lossles, så om du använder iTunes och har musikfiler i de formaten så får du använda USB-porten eller AirPlay från iTunes eller en bärbar Apple-apparat. Jag använder AirPlay mycket själv, och fokuserar därför på det i testet. Och då med musik i okomprimerat AIFF-format.

Förstärkaren
Förstärkaren är ett viktigt val, och för de flesta handlar elektroniken om både estetik och prestanda. För min del hamnade jag på Marantz PM-KI Pearl Lite. Storebror Pearl testades i Bild & Ljud Hemma nr 5-2010 och fick då stående ovationer av vår chefredaktör. Det var en superupplöst och musikalisk förstärkare för 30 000 kronor som hade ett silkeslent ljud och en härlig dynamisk kontrast. Enda svagheten var en begränsad effekt (2 x 90 watt). Lillebror Pearl Lite har ännu mindre muskler (2 x 70 watt) men påstås ha bevarat mycket av storebrors magi. Jag tror att den kan vara en riktigt bra partner till nätverksspelaren NA7004. Förstärkaren ser en smula mer exklusiv ut och är alltså inte en hundraprocentig matchning rent utseendemässigt. Med det löser sig genom att alla som köper båda produkterna tillsammans får med sig extra, matchande sidopaneler till NA7004. Problemet är löst!

Högtalarna
Avsaknaden av strömresurser i förstärkaren gör att högtalarna måste väljas med omsorg. Visst kunde jag ha satsat på ett par stativhögtalare som saknar djupbas men låter rent och prydligt i övrigt, men det var jag inte sugen på eftersom jag måste erkänna att jag gillar bas. Därför ville jag ha golvhögtalare, och med tanke på Marantz-förstärkaren så var de tvungna att vara lättdrivna. Efter tidigare erfarenheter av golvhögtalare i den här prisklassen, och eftersom jag vill ha en anläggning som både spelar med fyllig bas och låter klart och upplöst, beslutade jag mig för Monitor Audio Silver RX6. Föregångaren RS6 testade vi i nr 8-2008, där den vann hårfint över B&W DM684. Nya RX6 är förfinad ytterligare med superlätta och tunna, keramikbelagda aluminiummembran – med golfbollsmönster för att öka styvheten. Basporten är också förbättrad, med räfflat mönster som tillåter mer luftgenomströmning och orsakar mindre turbulens.

Auduns kommentar
Geirs anläggning är förvånansvärt civiliserad för att komma från en musiker med större känsla för trumsolon än tenorer. Marantz elektronik är känd för sin varma och organiska klang och med högtalare från Monitor Audio låter det aldrig vasst eller hårt. Ur den synvinkeln är M+M-anläggningen mer söt likör än den barska whiskyn som Lasses anläggning är, om ni förstår vad jag menar … Uttryckt på ett annat sätt är ljudet snällare och mer avrundat i toppen av frekvensregistret än PSB/Yamaha-kombinationen.

Ljudbilden är inte lika stor utan lägger större vikt på de små detaljerna. Och med akustisk musik, gitarr och vismusik låter allt rent magiskt. Om jag ska klaga på något så är det att ljudet kan kännas lite väl varmt och fylligt emellanåt. Musiken är ganska bastung, utan att mellanregistret och diskanten orkar hänga med, och det tror jag beror på just den här kombinationen. Monitor Audio-högtalarna lät markant friskare och öppnare när vi testade med Yamaha-förstärkaren, så här skulle jag vilja rekommendera att man provar flera olika kombinationer.

Lasses kommentar
Avslappnat och mjukt, är mitt första intryck. Inte lika massiv bas som med Yamaha/PSB och inte lika luftigt som Hegel/Dynaudio, men ett väldigt välbalanserat och silkeslent mellanregister. Vilket märks särskilt i Josefine Cronholms låt, där nyanserna i hennes röst framträder otroligt fint. Klangen är lätt att gilla, den är fullständigt friktionsfri – på gränsen till tråkig, skulle nog somliga hävda.

Med de fina Monitor Audio-högtalarna och Marantz-förstärkaren hör jag en väldigt behaglig diskant, väldefinierad och stram bas, men relativt tunt mellanregister om man jämför med PSB/Yamaha.

I Elvis Presleys ”Fever” är fingerknäppningarna tydligt definierade, ståbasen i bakgrunden är precis och fyllig, medan trummornas dynamik är tämligen behärskad. Jag tycker det är lite annorlunda när vi spelar Toto, där framträder en massiv och djup bas. Ljudbilden är väldigt neutral och lätt att tycka om, och passar till all slags musik. Om man kopplar in en digital ljudkälla direkt i Marantz nätverksspelare kan nog dynamiken bli ännu bättre, direktkoppling är som bekant bättre än streaming i många fall.

 

Också i detta test:

3 stereoanläggningar med streaming