annons
annons
annons

Bertils bokstäver

Sista

Nu har jag lyckats. Äntligen. Dörren är låst, och jag tänker inte låsa upp den igen. Effehjulter sitter inne i det lilla rummet, och där ska han få sitta!

annons

Det blir inga fler obegripliga förklaringar, inga omöjliga lösningar och inga vettlösa förutsägelser om framtiden. Han har hållit på ett bra tag, men nu har jag alltså överlistat honom. Äntligen kan jag själv få komma med begripliga förklaringar, möjliga lösningar och kloka förutsägelser om framtiden.

Förresten hade jag ett problem häromdagen. Jag har använt en trådlös ljudöverföring från min bärbara dator till stereon. Den har fungerat i flera år, och jag har kunnat spela musik precis som jag vill. Eller fungerat: Ja, ibland. Den trådlösa överföringen har tramsat ibland. Ibland funkar den inte alls (om jag sitter i gungstolen som står lite längre bort än favoritfåtöljen) och ibland låter det super-bläh. När det funkar låter det väl också bläh, men inte lika bläh.

Men så plötsligt tystnade den alldeles. Inte en chans att få liv i musiken.

Jag borde alltså skaffa en ny och bättre trådlös överföring. Det finns ju modernare lösningar än den jag har använt sedan förra årtusendet. Men det finns en annan lösning också: Sladd! Eftersom jag ändå oftast har datorn ansluten till elnätet när jag sitter i favvofåtöljen, så kan jag ju lika gärna ha en sladd till, från ljudutgången till stereon.

Jadå, det låter fortfarande en del bläh. Ljudelektroniken i datorn är inte världens bästa. Och sladden räcker inte till gungstolen, men det funkar. Ska jag lyssna till HIFI med världens största versaler så blandar jag ändå inte in den bärbara datorn. Den är bara till för att slå ihjäl tystnaden (vill jag ändå nästan aldrig, tvärtom), höra hur den där låten lät eller vad Edison egentligen sa när jag intervjuade honom.

Effehjulter hade säkert hittat på en mycket krångligare – och dyrare – lösning. Men han är alltså från och med nu inlåst.

Och det har fått mig att hitta en annan lösning också. Jag är så gammal att jag en gång (nej, väldigt många gånger faktiskt) fotograferat med analog film. Det har resulterat i alltför många analoga bilder, som numera också är digitaliserade för att de ska kunna ses även i denna digitala tid. Men lösningen är ju inte helt invändningsfri. De flesta bilderna är lagrade som jpg i hög kvalitet. Det kanske inte är helt optimalt, men skillnaden mellan maximal jpg-kvalitet och ett helt okomprimerat format är ganska liten. I synnerhet som de flesta av de gamla analoga bilderna verkligen inte var av höjdarkvalitet. Tekniskt, alltså. Fotografiskt och konstnärligt är de förstås oöverträffade med en upplevelse som går över allt annat. Och den dimensionen naggas inte i kanten av en mild jpg-komprimering.

Men ett större problem finns ändå: Bilderna ligger på en snurrande hårddisk som snart blir omodern. Hur ska de sparas om hundra år? Mina barnbarns barnbarn vill förstås se alla bilderna (säg inte emot mig!) och hur ska det gå till?

Lösningen är enkel. Man …

Hoppsan: Vad är det som händer inne i det låsta rummet? Det sa dunk och pang därinne. Vad gör Effehjulter? Han skulle ju sitta där tyst och snäll i evig tid?

Låser upp dörren och öppnar en liten springa. Fönstret är öppet och rummet är tomt. Han har rymt!

Men det hjälper inte. Detta var hans, förlåt, min sista krönika i Ljud & Bild. Vad han tar sig till har jag inget ansvar för.

Tack för tålmodigt läsande i mer än 40 år!

Artikelfoto: Trots att jag har strött bokstäver över denna tidnings sidor i mer än 40 år så finns det saker som jag missat. Till exempel denna Siemens räknesnurra som kan användas till att beräkna varvtalet på järnpulverspolar, både med haspel- och skruvkärnor. Den som vill veta mer om detaljerna hänvisas till Populär Radio (som vi hette då) 1942 nummer 2 sidan 43.

annons
annons
annons
annons