Jag ska inte sticka under stol med att jag är väldigt stolt över min bio, för bortsett från ett par detaljer har jag gjort allting helt själv. Jag har också gjort en del otraditionella val när det gäller både utrustning och utformning, vilken gör att min bio är ganska så unik. Kanske var det därför som det kom ett önskemål från redaktionen om att artikeln utformades som en ”så gick det till”-beskrivning. Därför är det lite mindre text den här gången, men desto fler bilder. Eftersom en bild säger mer än tusen ord är det kanske lika bra!
Vad ska du tänka på?
För att undvika att gå i en del klassiska fällor är det viktigt att ta sig tid att planera. För när rummet väl är färdigt och man helst av allt vill börja använda det, känns det bittert att behöva göra ändringar – och ju grövre fel man har begått desto bittrare är det. Därför vill jag rekommendera att rita upp rummet skalenligt, antingen med hjälp av ett ritprogram eller på millimeterpapper. Så fort det finns en målskiss kan man börja räkna på filmdukens storlek och typ, projiceringsavstånd, placering av lampor eller spotlights, antal stolar och rader och var vägguttag och högtalare ska sitta. Det är också väldigt praktiskt att kunna räkna ut hur mycket material man behöver och till exempel hur stor mattan ska vara. Då slipper man köpa mer än man behöver.
Tappa inte modet, hur illa det än ser ut. Detta var min bedrövliga utgångspunkt.
Golvet är gjutet och regelverket är på gång. Glöm inte att märka upp var värmeslingorna går, det är ett klassiskt och dyrt misstag att borra sönder värmekablarna för att man glömmer av var de ligger.
Verktyg
Har du hört talesättet ”med rätt verktyg är halva jobbet gjort”? Det stämmer! Om sanningen ska fram så behövs det inga småsaker när man ska snickra ihop en hel biograf, men investeringen betalar sig flera gånger om när arbetet fortskrider smidigt. Räkna med att investera åtminstone 15 000–20 000 kronor i verktyg om du inte redan har rejäla doningar, eller inte kan låna eller hyra det du saknar. Förutom en snickares grundutrustning (hammare, blyertspenna, tumstock, tänger, vinkeljärn, fogsvans, mattkniv och annat) kan följande verktyg rekommenderas: kapsåg, geringssåg, borrmaskin/skruvdragare, laserpass, vattenpass, slipmaskin och hyvel. Det är bara fantasin som sätter gränserna för maskinparken, men glöm för all del inte skyddsutrustningen! Eftersom du bygger en bio är det vettigt att vara extra rädd om synen och hörseln. För egen del har jag dessutom ett par rejäla snickarbyxor och skyddsskor med stålhätta. Jag kan skriva under på att det är en udda känsla att se en 90-mm spik sticka ut ur ovansidan på en sko, särskilt som foten är inne i skon! Det är en känsla som förstärks ytterligare när spiken ska ut samma väg som den kom in …
Ritningar gör allting mycket enklare. Den här skissen visar var spottarna i taket ska sitta och till vilka zoner de hör. Skissen är gjord i gratisprogrammet Sketchup.
Reglar och takstomme sitter stadigt och rummet är städat efter allt grovarbete.
Akustik
Akustiken är väldigt viktig i en hemmabio. En billig anläggning kan låta fantastisk i ett rum med behandlad akustik, men inte ens en anläggning av högsta ”spitzenklasse” kan någonsin låta optimalt i ett obehandlat rum. Det är min bergfasta åsikt och jag har ännu aldrig träffat någon som inte håller med om mina erfarenheter. Man kan satsa hur mycket pengar man vill på akustiken och dessutom få professionell hjälp. Jag valde att lita på min egen erfarenhet av vad som gått bra förut hemma hos mig och vad jag har sett hos andra. Något som jag vet fungerar utmärkt är vanliga akustikplattor från exempelvis Rockwool. Sådana plattor är delvis obehandlade och finns i olika tjocklekar, men de måste antingen täckas med tyg eller döljas på annat sätt. Ingen av de så kallade specialprodukterna för hifi är bättre – bara snyggare. Eftersom det inte finns två rum som är likadana rekommenderar jag att du hittar mer specifik information på nätet, i den här artikeln finns inte plats för någon längre akustik-genomgång. Sök, och du skall finna!
Det första av sammanlagt tre lager med MDF i taket. I de öppna fälten ska sitta akustikplattor och tygklädda ramar. Genom att bygga med moduler kan jag experimentera med dämpningen och optimera akustiken.
Här har vi börjat limma scen-molton (ett filtliknande mattsvart tyg) i taket. Det är ett jobb som kräver lite övning. Använd kontaktlim och en gammal målarspruta, spreja klister på både tyget och väggen och sträck sedan ut tyget. Men var snabb, det finns ett skäl till att det heter kontaktlim.
Ramarna på golvet tillhör den bakre öppna ytan i taket. De ska putsas och hörnen ska fräsas ur innan de kläs med tyg och sätts fast i taket.
Biorummet har målats på ett par strategiska ställen. Det är först och främst där det ska sitta tapet och där det blir fogar i taken som fått en strykning.
På så sätt syns eventuella ojämnheter mindre och väggen suger inte så mycket tapetklister.
Budget
Innan du påbörjar projektet bör du kanske – mest beroende på tjockleken på din plånbok – ha en budget att förhålla dig till. Jag tycker att rummet ska kostas på så mycket det bara går eftersom det är svårt att göra ändringar efteråt. Du tycker kanske att jag är fel ute när jag säger så, men tänk så här: det är mycket enklare att byta ut enskilda komponenter i hemmabion längre fram än det är att ändra på rummet. Det blir naturligtvis ingen hemmabio utan högtalare och elektronik, men vem som helst kan pallra sig ner till närmaste butik och fylla kundvagnen med hemmabioutrustning. Bygger du däremot ett riktigt bra rum med koll på akustiken och belysningen är det fantastiskt så mycket kul man kan ha med en förhållandevis enkel anläggning. Så länge man har bra bas och stor bild i grunden kommer man långt. Att fintrimma ljudet och bilden efteråt är enkelt, man behöver bara hosta upp mer pengar.
Den första in-wall-högtalaren monteras för att prova ut passformen och vinkeln mot lyssningsplatsen. Det är extremt motiverande att se det första tecknet på att allt håller på att förvandlas till en hemmabio!
Egna begränsningar
Ibland kan man läsa tidningsartiklar som varnar för att göra för stora ingrepp i hemmet på egen hand – bortsett från enklare saker som tapetsering, målning och kanske en terrass på baksidan, är allt farligt och hemska öden väntar den som försöker. Jag tycker att du ska prova ändå, för vad har du egentligen att förlora? Naturligtvis finns det mycket som kan gå snett. Universella tips är svåra att ge eftersom man själv får sätta sina gränser, och om du inte är utbildad hantverkare finns det vissa saker man alltid ska överlåta åt proffs. All dragning och koppling av el är till exempel något som en elektriker ska göra. Och ändring och montering av bärande konstruktioner ska naturligtvis fackfolk utföra. Samma sak gäller allt som rör vatten och avlopp om man stöter på något sådant. I övrigt är det bara att gå loss med hammare och såg.
Tapetsering pågår. Det är ett pilligt arbete, särskilt som alla vinklar och hörn är avrundade.
Mitt mål var att skapa ett rum som kunde användas till film, spel och musik. Många hävdar att en sådan kombination innebär för många kompromisser men jag ska be att inte få hålla med om
den saken.
Elektroniken är på plats i racket i teknikrummet.
I en sådan här stor soffa sitter man skönt. Jag har medvetet valt mjuka tyger i ställer för skinn, eftersom skinn reflekterar mycket ljud alldeles bakom öronen, vilket hördes tydligt med mina förra hemmabiomöbler.
Projektorn hänger i en liten fördjupning i taket eftersom takhöjden är lägre över den bakre sittraden än i resten av rummet.
Skälet till att jag valde dolda högtalare längst bak i bion och en öppen anläggning längst fram är att rummet även ska användas till musik. Då gillar jag att kunna se anläggningen.
Man blir bra sugen när man ser någon lyckas så bra. Vad kostade detta exempel, rum och vad kostade tekniken? Jag är extremt oinsatt i tekniken i dagens läge så jag kan inte bara titta på bilderna och se vad det är.