annons
annons
annons
annons

Handbyggd passion

Handbyggd passion

”Just listen” är Audiovectors slogan. Och under vårt besök på deras huvudkontor i Köpenhamn kunde den inte ha varit mer träffande.

annons

Vi har testat många högtalare från danska Audiovector under åren och jag kan inte påminna mig att jag någonsin har blivit besviken på en enda modell. Jag har däremot aldrig haft äran att besöka dem, så efter 16 år i Ljud & Bilds tjänst var det på tiden att göra en sådan resa.

När chefsingenjör Ole Klifoth grundade Audiovector 1979 jag var bara ett år gammal. Allt började som så många gånger förr: Han hade sina bestämda åsikter om hur drömhögtalaren skulle låta, men någon sådan fanns inte så han satte igång och började bygga den själv. Resultatet blev Trapez, en trapetsformad högtalare som fick utmärkta recensioner i hifi-tidningar runt om i världen. Sedan dess har utvecklingen gått framåt avsevärt, men målet har alltid varit detsamma: att släppa lös musiken.

Det betyder högtalare med minimal förvrängning och maximal dynamik, från basregistret hela vägen upp till de luftigaste övertonerna. Har du hört det förut? Okej. Men det är skillnad på att predika det och att faktiskt göra det. Och Ole Klifoth vet att om slutresultatet ska bli så dynamiskt och levande som möjligt så måste man ha en optimal kombination av hög känslighet som får ut det mesta ur förstärkaren och bästa möjliga kontroll – även i de höga transienterna. De här två områdena kan nämligen snabbt bli en motsägelse.

– Till exempel har en kraftfull magnet superkontroll över membranet, medan en mindre magnet har högre verkningsgrad men ett svagt grepp. Det viktigaste är att ha en kombination av superkontroll och hög verkningsgrad, berättar Ole för mig.

Med andra ord gäller det att hitta den optimala balansen.

– I de dyrare högtalarna använder vi dessutom talspolar av titan i stället för aluminium. Då förbikopplas induktansen i högtalarelementet så att spolen kan röra sig fritt genom magnetsystemet. Billigare och mer ordinära aluminiumspolar är magnetiska och kommer att bromsas när de rör sig. Det minskar dynamiken.

Inga parallella ytor

Kabinetten i SR3-serien och ovanför har inga parallella ytor invändigt. Det innebär att man undviker stående vågor och också att man behöver minimalt med dämpmaterial på insidan.

Har man för mycket dämpmaterial blir en stor del av dynamiken absorberad i stället för att komma ut ur högtalaren. SR-kabinetten har inga parallella ytor, så det behövs i stort sett ingen dämpning. Det är bra för dynamik, mikrodynamik och effektivitet.

Samma sak gäller för tjocka kabinett. En tjock frontplatta bromsar ljudvågorna som kommer inifrån och ut, och de blir tidsförskjutna i förhållande till det direkta ljudet. Resultatet är ungefär detsamma som om man har för mycket dämpning.

– Audiovectors frontplattor är sammansatta av flera skikt av material. Sandwich-konstruktioner är alltid styvare och mer ljuddöda – ett perfekt fundament för högtalarelement, berättar Ole.

Trofasta underleverantörer

Audiovector tillverkar inte sina egna komponenter utan köper dem från underleverantörer. I stort sett alla leverantörer kommer från Danmark och många av dem har Audiovector använt sig av de senaste 20 åren och längre än så. Allting görs efter Audiovectors specifikationer. Högtalarelementen kommer till exempel från den gamle ringräven ScanSpeak.

– Vi använder högtalarelement från ScanSpeak, men inga ur det vanliga sortimentet. Alla görs efter våra specifikationer och ingen annan får använda dem i sina högtalare. Audiovector använder bara de bästa av de bästa leverantörerna. Till exempel lackas alla specialfärger av samma firma som lackar Lamborghini och Porsche i Danmark.

Att man inte bygger sina egna komponenter innebär att man inte behöver någon stor fabrik. Man behöver i princip bara lager med delar och ett arbetsområde där högtalarna monteras ihop. Av kompetenta anställda, naturligtvis.

Rent logistiskt kunde det ha blivit en mardröm att skicka komponenterna fram och tillbaka mellan Audiovector och underleverantörerna om de inte var av högsta kvalitet, med liten felprocent.

– Det är nästan aldrig fel på något. Någon gång emellanåt råkar vi ut för att ett kabinett har en repa från packningen. Är det små repor så kan de repareras och poleras här, större skador skickar vi tillbaka och får nya kabinett. Det är inga problem.

Uppgradering

Audiovectors kabinett är ganska så speciella eftersom de använder samma chassi i en hel modellserie, från grundmodellen ända upp till toppmodellen. Om kunden vill kan han eller hon enkelt uppgradera sina högtalare senare till en dyrare och bättre modell.

– Vi anser att en högtalare är värd mycket mer om man vet att man inte är låsta till en viss kvalitetsnivå utan kan uppgradera till nästa steg när man vill. Det är många som aldrig utnyttjar möjligheten, men ändå uppskattar att den finns, säger Ole.

En högtalare monteras

Ole går igenom de olika uppgraderingsstegen av en SR3. Först monterar han ihop en Super, som är grundmodellen.

– Då har vi den här domediskanten och det här delningsfiltret som är det enklaste. Baselementen är av hög kvalitet, men är alltså de billigaste, utan fasplugg i mitten.

Ole tar fram två sjok med olika dämpmaterial.

– Det här är de två dämpningsmaterialen vi har. Det ena använder vi i Super och Signature. Bara två sjok i varje högtalare. Det ena sätter jag här på höger sida i den övre baskammaren, det andra på vänster sida i baskammaren under. Det är all dämpning vi använder, bortsett från ett par små tussar i hålen mellan de två baskamrarna.

Det finns fyra ventilationshål i skiljeväggen mellan de två baskamrarna?

– Ja. Om vi täpper till helt får vi ett ganska så dött ljud. Finns det ingen skiljevägg där alls så får man högre förvrängning. Den här skiljeväggen med ventilering utgör ett självjusterande system där de två baselementen spelar optimalt tillsammans, konstaterar Ole Klifoth.

Vad är skillnaden mellan en Super- och en Signature-diskant?

– Båda är domediskanter men i Signature har vi dubbla magneter för att få bättre kontroll och lägre förvrängning. Det intressanta är att när vi mäter de två diskanterna så är mätresultaten helt identiska, men man hör tydligt att Signature låter bättre.

När Ole uppgraderat från Super till Signature byter han ut diskanten, men även delningsfiltret.

– Signature-delningsfiltret är ganska så snarlikt, men vi har en extra kondensator här.

För övrigt har alla kabelparen i alla delningsfilter olika tjocklekar till plus och minus.

– Vi har medvetet tjockare kabel till plus än till minus. Detta beror på att kablarna inte ska spegla varandra rent elektriskt och orsaka oönskad påverkan på varandra. Olika tjocklek innebär olika våglängd på elektromagnetismen runt dem, vilket gör att de inte påverkar varandra, hävdar han.

När man sedan ska uppgradera till Avantgarde byts domediskanten ut mot en banddiskant.

– AMT-diskanten har åtta gånger större membranytan än en dome och dessutom bara 80 procent av vikten, vilket gör den idealisk för att återge övertoner. Nackdelen med banddiskanter är den vertikala spridningen som är mycket snäv. Det fixar vi med ett par horisontella skåror, som sprider övertoner optimalt i det vertikala planet.

Avantgarde-modellen får också en ny mellanregisterbas.

– I SR3 Avantgarde har det översta baselementet en fasplugg. Detta element är av ännu högre kvalitet än Super- och Signature-elementen.

Delningsfiltret är också mer sofistikerat, med betydligt fler komponenter.

– SR3 Avantgarde har ett dyrare delningsfilter, men vi har jobbat mycket med att det inte ska reducera dynamiken.

Till sist finns SR3 Avantgarde Arreté. Ole byter ut även det nedersta baselementet mot ett med fasplugg och banddiskanten byts ut mot en som har blank yta i stället för matt, i övrigt är den likadan.

– Kronan på verket är Arreté-modellens delningsfilter. Det är förvillande likt det i SR3 Avantgarde, men här är delningsfiltret kryobehandlat, det har alltså varit nedfryst till minus 238 grader. Det gör något med molekylbindningarna som ger mindre motstånd i komponenterna. Det kan tyckas vara hokus-pokus, men jag kan lova dig att om vi inte hade hört skillnad så hade vi aldrig gjort det!

Lyssningsdemo

I demorummet fick vi en jämförelse mellan de olika högtalarmodellerna. Vi började med QR3, golvmodellen i den billigaste högtalarserien som vi testade nyligen med fint resultat. Detta är för övrigt den enda serien som inte kan uppgraderas, och den är dessutom skapad av sonen Mads Klifoth, inte Ole själv. Det handlar alltså om ett familjeföretag med framtiden säkrad eftersom Mads är också en duktig högtalarkonstruktör.

Från QR3 via SR3 Super, Signature och Avantgarde Arreté (vi hoppade över Avantgarde), är det helt uppenbart att alla högtalarna har Audiovectors ljudkaraktär. Alltså en taktfast och stram bas, ett klockrent mellanregister och massor av luft i övertonregistret. Allt är sammanfogat sömlöst och transienter avlevereras blixtsnabbt.

Varje gång man uppgraderar till en bättre högtalarmodell hör man fler nyanser när ljudbilden avtäcks. Som att lyfta bort lager efter lager av slöjor, allt närmare musikens kärna. Vi fick också lyssna på den aktiva SR3 Avantgarde Arreté Active Discreet (puh!), som fick fram mer dynamik eftersom den kopplar förbi det passiva delningsfiltret. Till denna kan man för övrigt strömma musik trådlöst.

SR6

Den mer exklusiva SR6-serien fick vi också lyssna på, den går att uppgradera från modell till modell på samma sätt som SR3. Vi gick direkt från SR3 Avantgarde Arreté till SR6 Avantgarde Arreté. Den tydligaste skillnaden är ökad känslighet, det blev helt enkelt högre ljud när förstärkare stod på samma nivå. Men sedan var det djupbasregisteret som fick ett mycket bättre fundament. Stramare och djupare bas gör en hel del för musikupplevelsen och man märker det även uppe i diskantregistret, som framträder bättre eftersom ljudbilden får en ”svartare bakgrund”. Du kan tro att det var tungt att lyssna på Rammstein! SR6-högtalarna är mycket dyrare än SR3, men gudskelov inte kolossalt mycket större. Man får plats med dem i ett vanligt vardagsrum och för Audiovector är det viktigt att ljudet även är bra när högtalarna står tätt intill bakväggen. Eftersom ”ingen” kan ha högtalarna två meter ut på golvet!

SR11

Till sist fick vi lyssna på toppmodellen. SR11 Arreté heter den och är en enorm högtalare på alla sätt och vis. Audiovector tror på små element i stället för stora, därför har de monterat en rad med åtta 5-tums baselement på baksidan av kabinettet, vart och ett med mer än en centimeters slaglängd. ”Det kommer du aldrig att behöva”, påstår Ole – men man har åtminstone en möjlighet att vräka på med svinhögt och klockrent ljud.

Blixtsnabb, hårtslående och rungande bas var vad vi hörde i lyssningsrummet. Och med bland annat två banddiskanter som skickar ut de mest utsökta övertoner. Högtalarna har en gigantisk ljudbild, både blues, rock och jazz lät helt enkelt magiskt. Och så rock, förstås! Nackdelen? De kostar 1,7 miljoner paret!

Ett välförtjänt besök

På det hela taget var detta ett oerhört intressant besök, där vi fick ett bevis på att man inte behöver ha en stor fabrik för att bygga briljanta högtalare. Det räcker med mycket kunskap, goda idéer och förmågan att genomföra dem. På vägen hem satt jag och funderade på varför inte fler tillverkare erbjuder uppgradering av deras produkter. Det är ju genialt: köp den billigaste och när du får råd med något bättre så kan du uppgradera. Då slipper du förlora massa pengar på att sälja kostsam, hifi till halva priset.

En sak är säker: Audiovector är här för att stanna.

annons
annons
annons
annons