: House of Cards, Säsong 2

Frank (Kevin Spacey) måste nu eliminera det sista hindret på vägen – presidenten! Manusförfattarna har skrivit ett ovanligt bra, komplicerat och välformulerat manus med repliker det sprudlar om, och Kevin Spacey är minsann inte den som tackar nej när han får chansen!

Man säger att makt korrumperar, men makt lockar också – och vad kan locka mer än den mäktigaste positionen av dem alla? Däri ligger nog också en del av förklaringen till seriens dramatiska tjusningskraft och framgång, plus att handlingen ofta gör oväntade vändningar och tar in nya karaktärer och knorrar i handlingen.

Säsong två saknar inte helt fel och brister: förutom en del överdrifter, samt att herr och fru Underwood emellanåt framstår som lite väl enkelspåriga, tappar den andra säsongen markant mycket halvvägs. Dessutom är några av Franks beslut udda och känns inte särskilt logiska eller trovärdiga. Sammantaget är dock detta förträffligt fin underhållning som bitvis chockerar, har komiska inslag och en förmåga att överraska, är fullproppad med härliga repliker och har en skådespelarduo som det gnistrar om – vilket gör att närmare elva timmar på tre dagar nästan försvinner.

Ljudkvaliteten (DTS-HD MA 5.1) är synnerligen bra, bilden är också mycket tillfredsställande, även om vi saknar lite tryck och starkare kontraster. Serien har en läcker inpackning, med extramaterialet i form av fem minidokumentärer fördelade på 4 skivor. Här får vi lite om allting från direkt tal, läsprocessen via en jämförelse med det brittiska originalet samt en inblick i själva inspelningen. Väldigt bra, men alldeles för lite.