annons
annons
Sommarerbjudande: Prova Ljud & Bild i 4 veckor för 0 kronor! Prova Ljud & Bild
annons
annons
annons

Blu-ray-recension

Fifty Shades of Gray är tyvärr precis så dålig som vi befarade. Största besvikelsen är dock att den är så otroligt tråkig.

Att SEX säljer är inget nytt, men i det här fallet skäms vi över publiken! Att man lyckas ”lura” så många miljoner besökare (rekord i antal förhandsbeställda biljetter) till den här enkla, förutsägbara, ologiska och trista filmen är helt bedrövligt.

Oavsett om du har läst E L James böcker eller inte (de har sålt i fler än 100 miljoner exemplar och är översatta till fler än 50 språk) så har du säkert inte missat själva essensen av Fifty Shades of Grey: Ung, oskyldig, student faller huvudstupa för en dominant rik ung man, en känslomässigt stympad miljardär som bara vill använda henne som en privat sexleksak. Naturligtvis hoppas hon att hon kan ”rädda” honom. Och visst, böckerna (och filmen) innehåller en hel del explicita sexscener.

Anastasia/Ana Steele (Dakota Johnson) är den 21-åriga mycket studieinriktade, mycket duktiga Seattle-studenten som av en slump måste hjälpa till med skoltidningen när hennes rumskamrat blir sjuk. Uppdraget är att intervjua miljardären Christian Grey (Jamie Dornan).

Tyvärr är Fifty Shades en alldeles fördummande och banal film. En Askungesaga där den oskyldiga flickan som kommer från enkla förhållanden, ”räddas” av den rike ”prinsen” som dessutom råkar vilja piska henne. Ana faller fullständigt för den självsäkre miljardären, fast egentligen blir hon bara bländad av hans enorma förmögenhet, fina bilar och spektakulära helikopterturer. Förutom det materialistiska är det tyvärr helt omöjligt att förstå varför hon faller för honom. Han är varken charmig, humoristisk, romantisk eller öm. Det enda han har att erbjuda är en vansinnigt tjock plånbok, piska/buttplug och en önskan att vilja kontrollera hennes liv från början till slut (allt från vad hon äter och gör till vem hon träffar) – om inte DET är kvinnodiskriminering så vet vi inte vad. Och glöm BDSM i det hänseendet, det är fullständigt frivilligt och ömsesidigt överenskommet. Om inte filmen lyckas med något annat så lyckas den åtminstone med att ”normalisera” BDSM.

Fifty Shades of Grey_1

När det gäller galna feministers (finns det någon annan sort?) kritik mot filmen, och dess så kallade kvinnofientliga budskap, så är den fullständig obegriplig. Allt den oskyldiga Ana är med på är 100 % frivilligt, och ju längre in i filmen vi kommer desto mer är det faktiskt hon som kontrollerar Grey. Det enda feministerna kan kritisera Fifty Shades för är att den framställer kvinnor som lättköpta offer som accepterar ”allt” så länge den utvalde är rik och frikostig.

Handlingen känns inte särskilt övertygande och är full av ologiska val och beteenden. Den grå lilla musen som ”räddas” av den rike ”hjälten” är en märklig och föga trovärdig historia. Och var i all världen har Ana växt upp? Det verkar om som kommer från en sluten bönehusmiljö från 1930-talet. Hon är oskuld, vet inte vad en buttplugg är och rodnar när någon pratar om sex. Som en ovetande liten kyckling blir hon ett lätt, men inte alls särskilt övertygande offer för den erfarne BDSM:aren Mr Grey.

Fifty Shades of Grey_4

Och varför i hela friden ska hon plötsligt bli så chockad, och förlåta honom, när han ger henne ett par rapp med skinnbältet över rumpan, när det är exakt vad han har gjort klart att han vill sedan de träffades för första gången? De har redan varit ihop i månader och ägnat sig åt ganska tuff SM ett bra tag.

Filmens höjdpunkt (ja, den är inte helt utan sådana) är utan tvekan ”kontraktsförhandlingarna” mellan Ana och Grey, där hon med bestämd min väljer bort både anal-fisting och vaginalklämmor. Här lyckas filmen få in lite förlösande humor och tar sig själv mindre högtidligt. Resten av tiden tar den sig på patetiskt stort allvar, vilket överhuvudtaget inte passar vare sig handlingen eller den klyschiga/platta dialogen. Replikerna är ofta under all kritik och så banala/pinsamma att skådespelarna måste ha skämts under inspelningen. Framför allt Dornan levererar replikerna på ett hackigt och onaturligt sätt, vilket väl bara reflekterar böckernas banala språk. Flera gånger drar vi ofrivillig på smilbanden, bland annat till mr Greys ”If I could have you, you wouldn’t be able to walk for a week!” Det fungerar säkert i en vanlig porrfilm, men i en ”seriös” spelfilm låter det inte naturligt.

Fifty Shades of Grey_9

Det största problemet är dock att filmen är mördande tråkig! Den saknar fullständigt dramaturgisk utveckling och nerv, och är bara konstant platt rakt igenom, utan vare sig höjdpunkter eller kritiska vändpunkter. Med tanke på ett sådant ”juicy” material är det faktiskt imponerande.

Rent tekniskt är detta dock en mycket elegant och strömlinjeformad produktion, inte minst ska foto och klippning ha mycket beröm. Dakota Johnson spelar bra och gör det bästa av de platta replikerna hon har tilldelats. Dornan är däremot alldeles endimensionell och har ett enda uttryck genom hela filmen – och plågas naturligtvis av en svår barndom.

Fifty Shades of Grey_3

Och apropå de så omtalade sexscenerna. Sexiga? Tja, allt känns mer konstlat än sexigt. Det är mycket möjligt att filmen är ”banbrytande” och ”historisk” i det puritanska USA, men i Europa är de många vågade sexscenerna inget annat än en axelryckning. Fransmännen har väl sådant här till uppvärmning före frukost.

Nej, behövs det inte mer än ett par nakna (små) kvinnobröst och lite krystat stönande för att få hundratusentals att strömma till de skandinaviska biosalongerna så är det dåligt ställt med sexlivet hemma i sovrummen! Fifty Shades of Grey är tyvärr inte mer värd än två stjärnor.

Fifty Shades of Grey_10 Fifty Shades of Grey_8 Fifty Shades of Grey_7 Fifty Shades of Grey_6 Fifty Shades of Grey_5
<
>

Blu-ray-skivan är en så kallad ”unseen edition” som är tre minuter längre än bioversionen, med lite mer detaljerade och förlängda sexscener. Fast om du inte vet om det så lägger du inte märke till det. På det tekniska området håller Fifty Shades däremot måttet! En gedigen bildkvalitet med gnistrande färger, knivskarpa detaljer där även mörka scener framstår som kristallklara. Ljudspåret (DTS 5.1) har en otroligt fin mixning och balans mellan dialog, musik och effekter. Dessutom får vi en mängd välgjort bonusmaterial, bland annat bakomfilm, många detaljerade stillbilder från Greys lägenhet, trailers, musikvideo, dokumentär om BDSM och intervjuer med de viktigaste inblandade i denna enorma produktion.

PS. Om du är ute efter en riktigt sexig film så ska du hellre titta på någon av de betydligt mer erotiskt laddade ”37°2 le matin”, ”Nine 1/2 Weeks”, ”Swimming Pool”, ”Jamón Jamón” eller ”Lust, Caution”.

Det är för övrigt redan klart att Fifty Shades får två uppföljare.

  • Release: 15 juni 2015
  • Regi: Sam Taylor-Johnson
  • Med: Dakota Johnson, Jamie Dornan, Eloise Mumford, Marcia Gay Harden, Jennifer Ehle, Max Martini
  • Genre: Drama
  • Land: USA
  • År: 2015
  • Längd: 2:05

Film
Extra
Ljud
Bild

Läs också

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott

Harry Potter-världen flätas ihop mer och mer med Vidunder-världen i denna visuella filmfest. Lägg till som favorit
Creed II

Creed II

Stallone återförenar alla storheterna från ”klassikern”Rocky IV i en pompös nostalgitripp. Lägg till som favorit
Widows

Widows

En spektakulär kupp går spektakulärt åt helvete – änkorna fullföljer sina mäns tvivelaktiga affärer. Lägg till som favorit
I Am the Night

I Am the Night

Pat växer upp i heta och svettiga Nevada, när hon är 16 år får hon reda på sin bakgrund och hela hennes liv vänds upp och ned. Lägg till som favorit
The Girl in the Spider’s Web

The Girl in the Spider’s Web

Vår svenska vigilant blir amerikaniserad på allvar – och tappar mycket av sin personlighet. Lägg till som favorit
Orange is the new Black avslutas

Orange is the new Black avslutas

26 juli är våra orangeklädda interner tillbaka – för sista gången.Lägg till som favorit
The Mule

The Mule

En legend tackar för sig – i en värdig och smått sevärd svanesång. Lägg till som favorit
Game of Thrones, säsong 8

Game of Thrones, säsong 8

Visuellt storslagen avslutning av tidernas största TV-serie, men med en viss känsla av hastverk och lite haltande sammanhang.Lägg till som favorit
Stäng meny

LJUD & BILD
Läsarundersökning
SVARA OCH VINN
KYGO Hörlurar

Vi vill alltid bli bättre – och nu vill vi veta vad
DU tycker om oss!
Klicka här för att vara med
close-link