Foto & Video Hi-fi Hemmabio Högtalare Hörlurar TV

: A Good Day to Die Hard

Blu-ray-recension

1988 gjorde Bruce Willis och regissör John McTiernan actionhistoria. Filmen Die Hard satte en ny standard och lade grunden för actionfilmer i flera årtionden. Uppföljarna radade upp sig som pärlor på ett band ända tills det dröjde 12 år mellan nummer tre och fyra. Men kan John ”Yippie-ki-yay, motherfucker” McClane fortfarande imponera och övertyga?

Publicerad 2013-08-14 - 06:00
A Good Day to Die Hard
Tor Aavatsmark

I ett Hollywood som präglas av allt större idétorka och en växande ovillighet att satsa pengar på riskabla projekt, har återupplivning av gamla blockbusters snarare blivit en norm än undantag. Rocky har kommit upp i sex filmer, Rambo i fem (med en sjätte på planeringsstadiet) och till och med Schwarzenegger är tillbaka. Och här är alltså Die Hard i sin femte version – och redan nu är nummer sex planerad till 2015!

När den alltjämt hårige och relativt okände Bruce Willis tog steget från den komiska detektivserien Par i brott (Moonlighting, 1985–1989) till actiongenren på vita duken var det ingen som kunde ana vilken succé det skulle bli. Med John McTiernan (Predator) i regissörsstolen och nykomlingen Jeb Stuart som manusförfattare skapade de en helt ny typ av actionhjälte: en okonventionell men vanlig människa som gav blanka fan i lagar och regler, som fick enorma mängder stryk men tog det med ett leende och en rapp replik, en familjefar som hade samma problem som du och jag. Resultatet var en skottsäker antihjälte som alla hejade på! Och kombinationen av hårda actionscener och befriande humor gjorde nästan Die Hard till en familjefilm (åtminstone i undertecknades familj).

Uppföljaren (med finländaren Renny Harlin som regissör) var våldsammare men följde i stort sätt samma schema. I tredje filmen, som utspelades i New York var John McTiernan tillbaka och bjöd på en frisk fläkt med ett originellt manus och Samuel L Jackson och Jeremy Irons i högform. Comebacken med fjärde filmen var en blandad upplevelse, den var kortare och mer actionpackad än de tidigare filmerna men vi lät oss förföras ännu en gång, mycket på grund av nostalgin.

Hur blir det då när John Moore tar över som regissör och McClane-cirkusen lämnar USA och flyttar till Moskva, är det verkligen en bra dag att dö hårt på?

Vår hårt arbetande New York-snut åker till Ryssland för att hjälpa sin son som, milt uttryckt, har hamnat i klammeri med den ryska rättvisan. Det dröjer naturligtvis inte länge förrän halva staden sprängs i bitar och kulregnet haglar på Moskvas gator. Om McClane var ”out of jurisdiction” i LA och Washington så är han det med besked i den ryska huvudstaden, där han stöter på nya utmaningar. Men far och son svarar med samma mynt!

Filmen är mer fördummande och förutsägbar än sina föregångare, och lite förstörd av en del onödigt explicita våldscener, och i slutändan är det de extravaganta actionscenerna som räddar dagen, vi blir särskilt imponerade av en otrolig biljakt som pågår i det oändliga och mosar halva Moskvas bilpark! Dessvärre har det sjätte Die Hard-kapitlet inte lyckats bevara intimiteten och känslan från de föregångarna. A Good Die to Die Hard känns mer som en vanlig actionfilm. Det är manuset som inte hänger med, handlingen är ointressant och för långsökt för att vi ska bli fängslade – vi saknar en Hans Gruber!

Filmen är proppfull med karaktärer som vi ger blanka tusan i hur det går för, och klyschiga repliker som vi nästan skäms över.

McClane-fans kommer inte att bli direkt besvikna men mycket av ”själen” har försvunnit i de simpla actionscenerna och en plott som är lika ihålig som ett visset löv. Vi hälsar gärna herr McClane välkommen tillbaka i vår ödmjuka filmsoffa, men då hoppas vi att han har åtskilligt mer substans i bagaget. Tre stjärnor till femte filmen, den samlade boxen med alla filmerna får fyra stjärnor.

En hejdundrande actionfilm som A Good Day to Die Hard är bara som en ljummen och avslagen öl om inte ljudspåret levererar varorna, och det gör det verkligen för fulla muggar på den här BD-skivan (DTS-HD MA 7.1). Subbasen får verkligen jobba och explosionerna kommer härligt precist både framifrån och bakifrån. Även bilden är väldigt bra trots att den genomgående mörka tonen förstör detaljrikedomen i vissa scener.

Extramaterialet innehåller det mesta, bland annat kommentatorsspår (regissören), borttagna scener, en halvtimme om den spektakulära biljakten, John McClanes återkomst, storyboards, trailers och specialeffekter, samt en entimmes oerhört grundlig och informativ bakomfilm.

PS! Samlingsboxen Die Hard – Legacy Collection med alla fem filmerna släpps också på blu-ray nu.

 

http://www.youtube.com/watch?v=wVkzZD92cMQ

Karakter
A Good Day to Die Hard

Fakta:

  • Release: 26 juni 2013
  • Regi: John Moore
  • Med: Bruce Willis, Jai Courtney, Sebastian Koch, Mary E. Winstead, Yuliya Snigir, Cole Hauser
  • Genre: Action
  • Land: USA
  • År: 2013
  • Längd: 1:38

1 reaktion på ”A Good Day to Die Hard”

  1. ”Dessvärre har det sjätte Die Hard-kapitlet inte lyckats bevara intimiteten och känslan från de föregångarna” står det.
    Blivit fel i recensionen, ska vara den femte då sexan inte finns och inte kommer göras, åtminstone inte med Bruce. Ettan är världens bästa actionfilm ihop med Dödligt Vapen. Såg ”a good way to die hard” på bio men gick efter 25 minuter. Värdelöst skräp och ett helgerån att ens använda Die Hard namnet, då filmen inte har nåt med Die Hard att göra. Helt värdelös helt enkelt. En direkt till DVD hyllan film. Bruce har tyvärr inte gjort mycket bra sen han förlorade håret. Synd gillar verkligen de tidiga, The Last Boy Scout (Den Siste Scouten) är hur tung som helst med Damon Wayans, vilken kemi de har. Die Hard i Moska är inte ens i närheten.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen